Nyår, haiku och konstiga projekt

Sista dagen på 2014. Antar att just denna dag kommer bli otroligt ombloggad runt omkring i världen. I ärlighetens namn har yours truly egentligen ingen lust att blogga just idag, men är det bloggonsdag så är det. Vill inte göra ett avslut på året som gått, vill inte knyta ihop någon säck, vill inte reflektera och tänka tillbaka. Låt mig bara säga såhär; 2014 tog och gav, det var djupa dalar och fina toppar, det var ingen raksträcka nånstans. 2014 hör bäst hemma i det förflutna.

Jag har aldrig riktigt gillat nyårsafton. Eller, jo, det har jag. Alltid! Själva festen som är kring nyår gillar jag väldigt mycket, oavsett om jag är på stor fest, festfest, bröllop, disco, liten fest, eller middag med vänner. Det är själva tolvslaget som ger mig kryllningar i kroppen och själen, det känns alltid som om jag missar något viktigt där. Att mina tankar far iväg åt fel håll, att jag exakt vid tolvslaget inte ser det gamla året fara iväg och ersättas av det nya. Men så, poff, är klockan två minuter över tolv, och kryllningarna borta! Hej och hå, så är det nya året på plats.

Här kommer en Haiku till 2014:
2014
Farväl gamla år
försvinn i det förflutna
glömmer dig aldrig.

Och en Haiku till 2015:
2015
Hej du nya år
bjud på glädje och kärlek
låt oss bli vänner.

Författarmässigt ser jag fram emot 2015, har många olika projekt på gång. Just nu håller jag på med något jätteknäppt, jag skriver en sonettkrans. Bara för att det ska vara så in i bänken svårt, det är en utmaning jag inte kan förneka mig. Har kommit halvvägs, dvs färdigställt 7 1/2 sonetter. Vart detta projekt ska ta vägen vet jag i dagsläget inte, men det fungerar bra som terapi och förströelse nu när jag är nyopererad. Så hjärnan får komma ut och röra lite på sig : )

Goda nyårskramar till alla som händelsevis läser detta, hoppas ni alla får ett blomstrande 2015!!

God Jul är väl orden för dagen?!

Ja, kära bloggläsare - en riktigt fin och härlig julvecka önskar jag er tills vi hörs igen. På nyårsafton. Min senaste vecka har mest handlat om smärtisar (dvs diverse smärtlindrande preparat), sjukhus, ont i axel o höft. Här är en röntgenbild på min axel tre dagar efter operationen:

Min läkare sa att det var riktigt kraftiga skruvar han använde, och de ser ju saftiga ut...

Men det går åt rätt håll, jag har det under kontroll. Känner mig, och ser ut som, en liten tant när jag är ute o småpromenerar på gatan med min paraplykäpp:

Jag har ju tidigare lagt in en bild på vår bombastiska julgran, här kommer en bild från idag:

Det är så lustigt... Varje år tror vi att det ska bli färre paket än förra året men högen krymper sällan. Tror vi i vår familj gillar julklappar ungefär på samma sätt vi gillar julgranspiff!! Det ska vara lite hejsan-hoppsan över det hela : ))

Nu kommer tomten, over and out.

det är synd om yours truly

Faktiskt så är det så. Synd om mig. Jag tycker nästan aldrig synd om mig, vill inte att någon annan ska göra det heller. Det synd-om-mig-iga i mig brukar jag gömma bakom lager av skydd, bygga barriärer, skapa mig nya identiteter. Men längst där under, som en blommig tapet från 70-talet, göms någon som får tyckas synd om. Nu är hon blottad i ljuset, fritt fram att säga "stackars dig".
I förrgår opererades jag. Det var det 6:e ingreppet i höger axel, denna gång blev det slutgiltigt - en major steloperation. Dessutom tog läkaren och högg ut en bit höftkam med en mejsel och grävde fram en klatt benmärg som murades in i axeln, tillsammans med ett par rejäla skruvar. Vilket gör att även höften blev opererad. Så, visst är det lite synd om mig? För jag har så in i bänken ont.

Bloggar gör jag därför idag från en sjukhussäng. I ett trist sjukrum, men med jättegullig personal. Ibland är jag själv här, ibland har jag sällskap. Jag gör inte så mycket. Tittar upp i taket och konstaterar att i lysrörslamporna finns det bruna, stora fläckar. Jag undrar varför. Ser också två hål i taket. Kan komma på mig själv att stirra på de där hålen. Jag undrar varför de är där.
Ibland går tiden sakta, ibland försvinner den snabbt. Tiden är emot mig, tiden är med mig. Det är en vecka till julafton. Bara en liten vecka. En hel lång vecka. Mycket kan hända och ändras på en vecka, till det bättre såklart.

Men min magisteruppsats hann jag skicka in, i fredags em. Håller tummarna för den. Och julklapparna är köpta, granen på plats, julmaten planerad av make och dotter. Det blir nog en fin jul trots allt!!!

"Gone fishing"

Ja, så står det i en mental skylt i min hjärna. Fast snarare "gone studying". Nu är det sista spurten, sista justeringarna, sista dunka-huvudet-i-väggen-och-skrivskrivskriv. På fredag måste jag skicka in uppsatsen, och då ska den helst vara unpickable. Så, sorry kära bloggen, du får nöja dig med att njuta av kort på vårt julpiff. Vi gillar inte stiliserade julgranar som vuxenpyntas för att se tjusiga ut, vi gillar vår julgran rätt så bombastisk. Den ska vara glädjepyntad med kärlek och en salig blandning av ärvekulor, dottertillverkade änglar, diverse små knastomtar maken köpt och annat smått o gott.

Dessutom har vi ljusslinga i både järnek och på balkongräcke. Brukar vi inte ha. Men i år vann dotterns enträgna vädjanden, och vi valde en färgglad slinga som kan blinka i åtta (8) olika lägen. Hurray! Hoppas grannarna kan läsa in de 2/3 ironi och 1/3 barnaglädje som vårt balkongräcke nu pryds av.

Att kasta det gamla och satsa nytt

Nej, kära ni, dagens blogg handlar i n t e om politik. Utan något avsevärt mer spännande - soffor. Vi har nämligen dumpat vår älskade trotjänare på tippen och införskaffat en ny en. En som är ny. Nysoffa. Den gamla hängde i under 12 fina år. År av vila, kärlek, fest, kattkräks, marsvinspiss, rödvin, släkt, vänner och en subtil soffallergi mot vatten.. Allt detta ledde fram till vissa spår i soffan. Lite fläckar här, lite blekt tyg där. Lite gnälliga fjädrar, lite hål på baksidan, lite solblekt tyg, mycket nedsuttna dynor. Den var stor, den var mjuk, den var soft hallonrödish. En gång var den Soffan med stort S. Hoppas råttorna på tippen gillar'n. Nu blåser det nya soffvindar här hemma, nyasoffan är på plats, och nyasoffan gillas. Den är stunsigare. Den är snyggare. Den är bättre att plugga i. Och plugga ägnar jag mig hemskt mycket åt jn, så det var väl tur. Katten approves.

 

Funkar fint till TVhäng. Och till nya mattan. 

Saknar jag då vår gamla? I ärlighetens namn - Ja. Men bara som gammal god vän, inte som soffa.