Vårskogspicknickmyseftermiddag

Ibland är jag en vän av långa ord. Som dagens blogginläggsrubrik. Visst är långa ord medryckande och intrikata? Annars är jag inte en vän av skrivna ord just idag. Och för en författare, tillika sjukskriven speciallärare, är det förödande när hon bara somnar hela tiden som hon börjar skriva. Som yours truly idag. Uppföljaren till min bok Mirell skriver inte sig själv, det krävs viss insats från mig. Otroligt irriterande när jag bara somnar hela tiden då!! Tror jag är för ostressad för närvarande, nu när min andra bok i stort sett är färdigskriven och i händerna på förlaget. Behöver kanske adrenalinpåslag för att vara vaken?

 Det är så mycket spännande planer i omlopp kring den boken, jag kan knappt bärga mig. Kommer snart berätta mer! Kanske får ni se omslaget också... Men idag får ni en glimt av gårdagens mysutflykt med katt och dotter till vår bokskog. De lekte balansera på nedfallna träd och följa katten. 

Och småfikade såklart!!

För ung för mina ögon

Idag gjorde jag en sak som jag högst ogillar. Jag var hos optikern. Skulle prova nya glasögon, då jag måste trixa lite med saker för att kunna läsa på dem på nära håll. Progressiva glas eventuellt to get. Har inte reflekterat så mycket över det hela, mer än att jag nog behöver såna. I god tid var jag på plats, gick och pulade med billighetsbågarna. Då hörde jag personalen prata med varann: 

- Hjälper du eller jag tjejen där, hon ska på synundersökning?

Jag pulade vidare i lugn o ro, hoppades att den där tjejen var snabbhjälpt.

 - Du, tjejen! Vi kan mäta dina ögon i apparaten först. 

Jag tittade mig omkring, men såg ingen tjej. Men det gjorde visst personalen. De såg m i g! Jag var visst deras tjej! Munter och glad över att bli för kallad tjej satte jag mig i apparaten. Men där kom en mental optisk kalldusch. Apparaten vägrade mäta mina ögon. Två optiker och fyra försök senare gav de upp. 

- Konstigt, så här har det aldrig blivit förut. Jaja, vi struntar i det!

Konfunderade blev både personalen och jag. Är det nåt fel på mina ögon?? Jag hade världens gulligaste optiker, hon tog sig an mina veligheter fram och tillbaka med stort tålamod. 

- Är prickarna tydligare såhär *blädder, blädder* eller såhär?

-Öhhh, jag vet inte... Öhhh, får jag se igen?

Så höll vi på med prickar, bokstäver och streck, tills jag antingen chansade eller faktiskt såg en skillnad mellan bild 1 och bild 2. Jag var helt slut efteråt, det var fysiskt ansträngande att testa mina konstiga syner. Optikertjejen var något konfunderad över mina ögon. Nåt slags värde eller ackomundation (?) eller dylikt stämde inte alls. 

-Stämde med vad, undrar ni nyfikna blöggläsare säkert nu. 

- Med min ålder!! 

Gullisoptikern tyckte att jag som är så ung borde ha bättre ögon än så här. Det som uppmättes till alldeles felaktigt ser man bara hos äldre individer, inte så unga som yours truly, förklarade hon fundersamt. Jag måste erkänna att hon tappade mig vid "för ung", det var liksom det jag tog fasta vid och fäste min uppmärksamhet på. Kvitt samma att jag behöver progressiva glasögon, jag är optiskt ung!!! Att jag dessutom får ett par nya sjyssta glajjor på köpet gjorde inte min dag sämre direkt : ))

Hemma hemma

Njuter av den kvarliggande sömnigheten av en natt på annan ort. Sängen var gudomlig, som att sväva på moln, men kudden tog en ner på jorden igen. I alla fall för mitt huvud var den något knölig och ogästvänlig. Frukostbuffén var kanske inte den mest omfattande, men den mest kärleksfulla, jag ätit utanför hemmets väggar. Jag och maken var alltså på rymmen över natten, bodde på världens vackraste pensionat precis vid havet. Ett riktigt gammalt hus var det, fyllt av skönhet och charm. Vackra rum, se här: 

Eller här:

Vad sägs om denna kakelugn i ett av rummen:

Jag fick omedelbart en känsla av att stanna här ett tag. Sitta och skriva på verandan med utsikt över havet. Gunga i deras svingande trädgunga, äta den goda maten och sova i supersköna sängen. Och bara skriva, skriva, skriva. Det skulle kunna hända... OM maken och dottern är med/klarar sig själva några dagar, OM jag blir rik, OM jag bokar in mig där. Inget känns sådär troligt, så vi får väl se framöver. 

Borta borta

Ska bara meddela att maken och jag befinner oss på hemlig ort tills imorgon. Jag säger inte vart vi är, men det ser ut såhär: 

Så blöggen, därför lämnar jag dig ju. Ses imorgon igen : ))

Svenska Siri svarar

Uppdaterade phoinen idag, var nyfiken på hur den svenska Siri skulle vara. Hittills har jag haft den brittiske varianten, och vi har haft stor glädje av våra konversationer. Nåväl, utan att göra någon ändring tröck jag in den runda hemknappen på phoinen och frågade "Hej, kan du prata svenska?" Saken är den att Siri var inställd på brittiskengelska och översättningen blev: 

Jag skrattade så tårarna rann, maken och dottern skrattade minst lika mycket åt mig. Vad betyder det, nån som kan ge sig på en kvalificerad gissning??

Well, hur eller hur, jag ändrade till svenska Siri. Men nu hände något märkligt. Min varma och glimten-i-ögat-brittiskeSiri blev en surtrist svensk gnälltant. Jag försökte avrunda det hela, men hon fattade inte. Då snäste jag av Siri:

-Va? Hur tyket är inte det liksom?! Jag lyssnar visst på vad hon säger. Dottern och maken hade fortfarande mycket roligt åt det hela, jag försökte desperat få Siri att fatta:

Vi nådde liksom inte fram till varann. Jag försökte få Siri att förstå hur tråkig hon var:

-Vad sägs om det?! Ett fullkomligt lysande svar! Jag tackade snällt och artigt, och vi skildes åt i bästa samförstånd som vänner. Men jag tror ändå jag tar tillbaka min brittiske phoineSiri. Man ska ju vara monogamist i såna lägen, och inte svika den Siri som svarar.

Getterna regerar

Idag spelade jag och dottern det Nepalesiska spelet "Tigrar och getter". Tidigare har hon varit de 4 tigrarna och jag de 20 getterna. Getterna har inte kunnat vinna! Det är alltid tigrarna som överlistar och äter upp de stackars försvarslösa magra getterna. I alla fall sju-åtta av dem, sedan är spelet liksom över. Idag bytte vi. Jag fick äntligen vara de starka och vinningsbenägna tigrarna. Tigrarna var listiga, de strök längs kanterna och lurpassade på de åtråvärda getterna. Då hände något ytterst märkligt. Getterna vann! Dottern vann igen!! Det var inte alls bra att lurpassa längs kanterna, då blev tigrarna instängda och avväpnade. Dottern lyckades med det omöjliga. 

Inte kunde de fånga några getter då inte. Däremot i nästa runda, då vann mina tigrar och fick smaskat i sig en hög getter. Ordningen i universum var återställd - och jag fick vinna en gång. 

rymdskrot och recenserande barnboksbloggare

Ja, där täckte jag väl in allt som detta blogginlägg ska handla om. Det kan verka lösryckt och utan sammanhang, men rymdskrot och recenserande barnboksbloggare har en gemensam nämnare.
- Gissa vilken?
-Mirell!
-Bra, Mirell är rätt svar.
Jag håller på att skriva på uppföljaren till min första Mirellbok, men har fastnat lite ute i rymden. Vad finns det i rymden egentligen? Hur varmt är det på vissa platser, är rymden mörk och svart, vad kan man tänkas se, finns det rymdskrot, hur styr man... Ja, ni vet, såna där grejer. Måste lösa det åt min lilla Mirell.
Jag får erkänna att jag idag haft en viss skrivkramp. Nu har jag i och för sig forskat om rymden och rymdskrot också, men ändå. Sju skrivna meningar är liiiiite dåligt för en hel dags arbete. Vad kan jag då skylla på? Få se nu:
soligt väder,
trevlig granne,
kelig katt,
jetlag från Öland,
och...öhhh...
fönstershopping på intranätet.
 Jo, det är sant! Jag är bra på att fönstershoppa virtuellt. Som att gå på stan och titta i skyltfönster fast från soffan och med Macbookairen på magen. Typ, googla lite rymdskrot, sedan in på shoppingsida och dregla över snygga kläder. Sedan skälla lite på mig själv och min usla skrivmoral, googla lite rymdskrot, och så ta mig tusan halkar jag in på shoppingsidan igen. Eller en resesajt och önska mig en sommarsemester till ex Gozo. Men vet inte vad axeln gillar mina sommarreseplaner, så jag skyndar mig tillbaka till mitt rymdskrot igen. Och shoppingsidan...

Men, undrar säkert uppmärksamma läsare, recenserande barnboksbloggare då?
Jo, jag undrar om det finns några sådana därute, och som vill läsa min första Mirell? Kanske skriva några rader om henne och hennes mystiska, magiska äventyr? Det vore super : )) Mirell har tyvärr hamnat lite i bakvattnet av min mega-axeloperation innan jul. Den stackarn missade allt vad julhandel, julmarknader och julsigneringar heter, liksom promotion till bokrean. Så Mirell kan behöva lite uppmärksamhet tycker jag, hon är verkligen värd det ska ni veta! Skriv mig ett litet meddelande i så fall, så ser jag till att ett ex av Mirell (utgiven på Idus Förlag)  kommer som ett brev på posten.