Att ta parti

Eller, om man inte vill ta något befintligt parti kan man ju alltid starta ett eget. I detta nu har det fötts ett nytt part. Partiordförande, aka yours truly, har precis värvat en partikamrat, aka maken. Politiska frågor som hittills avhandlats i partistämman har rört sig om kriminalvården, barnomsorg/äldreomsorg/sjukvård, segregeringen i skolan och samhället, kärnkraft... Ja ni vet, vanliga frågor. Iom att partiets tillblivelse och även första partistämma inträffar samtidigt, och dessutom samtidigt som detta blogginlägg skrivs får ni härmed ta del av rafflande live politikhistoria. 

Partiet står för en humanistisk strömning med en stråk av humoristisk. Humanisthumoristerna kanske blir ett lämpligt namn. HH. Det finns plats för fler i partiet, vi planerar att bli Sveriges nya uppkomlingar till 2018. Få massa procent, 4%-gränsen är ingen match för HH! 

Och nej, det finns inget H i hybris : ))

Hårdansat äppleträd

Jag skrev ju för ett tag sedan om vårt ofruktiga (?) äppleträd. Fruktlösa? Ofruktsamma? Fruktbefriade? Fruktfria? Kvitt samma, äpplena bruka lysa med sin frånvaro hur eller hur. Men några andra som verkar älska vårt snaggade träd är fåglarna. Det är lite olika varianter, jag känner mest igen talgoxe. De är kraftigt överrepresenterade. Antingen syns de ofta och mycket, eller så kallar jag även blåmes för talgoxe... Men vi har dessutom en tjock och vacker skata i äppleträdet. Jag lovar, den är en riktig knubbis. Och tror sjuttsingen det, så som den gamar i sig talgbollar och solrosfrön. Dessa är ju egentligen inte till fru tjockis-skata utan till de små magra talgoxarna. Vacker är hon, vår fina skata. Jag pratar med henne från mitt vardagsrumsfönster. Säger:

 - Hej, hur mår du? 

Skatan svarar inte. Hon tittar på mig med sina fina skatögon och vinkar med den långa stjärten. Jag har uppkallat henne efter en kvinna jag beundrar. Mest för att jag tycker de är vackra båda två <3

För övrigt är jag trött och nyförkyld just nu, har inget mer att pränta ner i lilla blöggen ikväll!

 

Här ska ta mig tusan hashtaggas

Asså, jag har ju gjort helt fel. Gjort bort mig i bloggosfären. Jag har ägnat tre inlägg åt att produktplacera, men glömt bort den viktiga fyrkanten. Hashtaggen. Har inte taggat mitt budskap, hur ska det då nå fram? Ajaja, helt bortkastat. Vet inte heller om det är någon mening med att hashtaggbomba inne i blogginlägget, eller om det är i rubriken som gäller. Kanske ska köra med både hängslen och skärp ett tag, och tagga kors o tvärs. Börjar nu. #gårdagensinlägg #noteraprodukterna #läsminblogg #hashtaggarbättreframöver #varförgörjagdessahashtaggar #skaslutahashtagganu
Förresten, varför ordet hashtagg? När man står i telefonkö och ska skriva in sitt telefonnummer säger den mekanistiska telefonrösten alltid "....avsluta med fyrkant". Inte. "... avsluta med hashtagg". Läste att det svenska ordet är fyrkantstagg, att fyrkantstagga, men det är ju lite väl osmidigt att använda. Typ, "jag ska fyrkantstagga nästa gång jag produktplacerar".
Ett fyrfaldigt leve för fyrkantstaggen!!!!

Att produktplacera och placera en produkt

Nu ska jag fortsätta mitt tema produktplacering här i lilla blöggen. Fast idag har jag en lite annan ingång. Idag handlar det mer om att placera sin produkt rätt. Återigen är det Moroccanoil som står i centrum. Denna gudagåva till håret. Igår skrev jag ju om att jag köpt nya hårprodukter, idag skulle de testas. Var nyfiken på min nya Moroccanoilmask. Jag följde anvisningarna noga: först tvätta håret, sedan handdukstorka det (här fuskade yours truly, det ska erkännas) sedan i med masken. Hårmask alltså, ingen daggmask. Masken skulle penetrera håret i 5-7 min. Penetrera håret?! Hur gör man det? Maken och jag hade roligt åt det där med penetreringen, och drog massa dåliga skämt. 

Men efter penetrationen av Moroccanoilmasken skulle man ta balsam. 

- Hallå? Är inte det lite bakvänt? Balsam efter inpackning??

 Kvitt samma, jag lydde. Min Moroccanoilbalsamflaska var i det närmaste tom, så efter att jag skakat ut en lagom klick och balsamerat in håret tänkte jag ta den sista lilla skvätten också. Ni vet, för att bli av med flaskan och börja på en ny. Så jag skakade ut en liten plutt i handen. Sedan en till, och en till, och en till... Tillslut står jag med ett megastort vitfluffigt balsamberg i handflatan. Shit. Går ju inte att stoppa tillbaka det i flaskan direkt. Jag hade helt missbedömt mängden balsam som var kvar. Well well, jag slänger på det lite vanvördigt i huvudet och håret, och skyndar mig att skölja. Mission impossible. Gick inte alls snabbt och lätt att bli av med allt balsam. Det var halt och balsamerat överallt; på golvet, på väggen, och under fötterna. 

- Ni undrar hur hårresultatet av allt detta blev? 

- Fantastiskt!!

Femitolvinlägg

Idag ska jag ägna mina sista dygnsminuter åt lite produktplacering. Blir kort med intensivt. Grejen är den att jag har fastnat för två märken: Rituals till kroppen och Moroccanoil till håret. Rituals var inte helt otippat som duschmousse, men jag är helt fast och går all in. Kör dusch, body, deo, scrub, handscrub, läppgrej, nagellack teer, nattlinne (aka klänning i ett tidigare inlägg)... You namne it! Men inte håret. Där är jag dedikerad till Moroccanoil. Älskar deras hårprodukter. Håret mår toppen av Moroccanoilgrejer. Dessutom luktar de så gott. Jag är svag för hårvårdsprodukter som luktar gott. Så nu vet ni det, ifall någon behövde tips : ) Over and out, dear blögg

Got you!

Ja, got you blöggen! Ikväll hann jag somna i n n a n jag började skriva blogginlägg, och överlistade därmed den onda ande som vill förstöra mitt bloggskrivande med elak sömn och elakt raderande.

Jag funderar över folk som får sponsorer till sitt bloggande. Ni vet, de får hem tex smink att testa, visa, och skriva om. Det får aldrig jag!! Och ändå har jag Sveriges mest olästa blogg. Världen är bakvänd ibland. Kvitt samma, jag ska produktplacera ändå minsann. På pin kiv. Fast jag fick betala min produkt ur egen plånbok. Eller om det var makens. Så här är det: Yours truly har hemska hälar. De är hårda, torra, spruckna, fula och onda. Pga sk*taxeln kan jag bara ligga på rygg sedan fem år, vilken sliter på hälskinnet. Hej trycksårsmärta. Men så igår föll jag till föga för reklamen och inskaffade en sån där batteridriven hälfilare. Åhh, den var härlig! Faktiskt var den det. Lät som en tandläkarborr blandat med en silkepil, men det var dess enda black om foten (😄). Vi tog bara en snabbis igår, men var så säkra - mina hälar har snart en dejt med hälfilsapparaten igen. 

Vad hände igår???

Näe, nu hände samma sak idag igen!!!! Jag blir tokig : # Jag skriver blogginlägg, jag somnar, jag råkar trycka bort allt jag skrivit! Både igår och idag. Skrivet - raderat. Crap. 

Ni kommer aldrig få veta vad som hände igår. 

Jo, 'kej då. Tredje gången gillt. Skiter det sig nu så skiter jag i det sedan.

Asså. Yours truly har ju ett drömyrke som kanske ter sig en smula oväntat. Att jobba på Trafikredaktionen på SR. Ni vet, vara den där rösten som säger "Har ni tips i trafiken kan ni nå mig på nolltjugo nionittinio fyrafyrtifyra". Jag älskar mannen som säger sådär. Platoniskt alltså. Han är min idol. Tänk att ha hans jobbposition. Well, iom att jag precis utbildat mig till speciallärare är det kanske inte en naturlig arbetsplats. Men sedan många många år tillbaka har jag hans nummer i min mobil i f a l l det händer något värt att rapportera in. Bara något litet alltså. En ofarlig men irriterande störning i trafiken. Men hittills har jag aldrig ringt. Det beror på:

1. Jag vet inte riktigt var jag befinner mig,

2. när jag vet var jag är händer det inget,

3. jag har inte ringt. Feg.

Men igår. Igår dök det upp en störning på E6an. Tre bilar som krockat litegrann, inte mycket, men de stod och blockerade vägen. Jag visste var jag var, det var maken som körde, alltså ingen ursäkt att inte ringa. Så jag ringde. Hjärtklappning och armhålesvettning av nervöshet. Jag kom fram. Och där var han. Rakt i mitt öra. Trafiktipsmannen. Jag kunde svara klart och redigt på hans frågor. 

- Norrgående riktning. 

- Mellan Bäckebol och Angeredsbron. 

- Båda körfälten blockerade.

- Tre fordon i vänster körbana.

- Skräp i höger körbana.

Ja, såna smarta saker fick jag hasplat ur mig. Han lät imponerad av min informativa stämma. (Men erbjöd mig inte jobb, konstigt och tråkigt nog.) Sedan sa han att var tvungen till att vänta ut barnradion innan han kunde varna trafikanterna. Barnradion?? Det var ändå bara en seg och dötråkig uppläsning av en dötråkig bok. 

Vi skulle till ett Valborgsfirande, hade en tid att passa. Men väl framme på parkeringen satt vi kvar i bilen. Väntade på min inrapportering. Och så kom den. Tipstrafikredaktionsmannen läste upp det precis så som jag sagt. Åhhh, jag rös av stolthet. Jag kände det än tydligare efteråt. Det där är mitt drömjobb!! Ett av dem i alla fall. Ett annat är speciallärare. Och författare. 

Vill passa på att sticka in ett foto på min katta. Fångade henne mitt i ett hopp. Katthopp : )