Tegelstenar på ögonlocken

Elle nåt liknande. Blytyngder kanske? Små sådana, som en kan hänga i ögonlockskanten. Så känns det för yours truly i detta nu, är så in i bänken trött och sömnig. För ett tag sedan bestämde jag ju mig för att blögga tidigare, för att vara vaken. Det sk*t sig visst, med råge. Jag är så himla sömnig så fingrarna hoppar iväg och skriver fel hela tiden, ögonen stänger sig och jag kan inte tänka en enda sammanhängande tanke. Jag ger upp, blöggen, du vinner! Sov gott, O and o. 

S-holm vs G-borg a'la bibblastatus

Som författare har jag vissa tics för mig. Med stor vånda och tveksam förväntan brukar jag följa mina böcker på olika bibblor. Jag gläds med de utlånade från hyllorna och lider med de kvarvarande på dem. Min mest spännande bok att följa är Det är jag som är Mickan!, den första kapitelbok för barn och ungdom som skrivits i Sverige där huvudpersonen är en transperson. Henne följer jag runt om i Sverige, och gläds åt den uppskattning och uppmärksamhet min kära Mickan får. När t.ex. en mycket känd svensk skådespelare hyllar boken då njuter mitt författarhjärta, och jag känner att jag nått ut till den målgrupp som avsågs, och som inspirerade mig att skriva. 

Hur ligger det då till med bibblorna i våra två största storstäder? Bra, bra, bara bra, är mitt enhälliga svar. I Stockholm är läget såhär: 

Snyggt va? I Göteborg är hon också populär att läsa:

För att sammanfatta det hela, yours truly är hashtagg nöjdförfattare atm : ))

Ormsalva the wrong way

Snälla maken har smörjt och masserat mina stelhårda s.k muskler i skuldrorna och runtomkring med ormsalva. Ormsalva är en rätt trevlig bekantskap, ju starkare desto bättre, i paritet med tigerbalsam och bivaxläppsalva. (Mycket djurliga medikamenter där). Men ovan nämnda ormsalva har en stor nackdel, och det har drabbat yours truly i detta nu. Det är när en råkar få in den i ögonen. Ni vet, det räcker att peta lite med en fingertutt på huden, klia sig i ena ögat, och boom så är det kört. Ögonen svider, bränner och gråter.
Jag minns när jag råkade få cayennepeppar i ögat på ett pizzahak i USA i tidiga tonåren, det brände också rejält kan jag lova... Eller när en klasskompis råkade (?) sprutta grön japaleno i ögat på mig på en studentskiva. Då grät mitt öga make-upigt en låååång stund, shit vad det brände. Men förutom detta är nog ormsalva något av det bökigaste att få in i ögat en sen kväll när en ska blögga.
Så jag avrundar här och nu.
O and o lilla blöggen

#kräldjur ftw

Godkväll lilla blögg. Ikväll ska du föräras med bilder på diverse kräliga djur. Dottern och hennes kompis letade upp dem i en brunn och släppte ut dem i den betydligt trevligare dammen. Däremellan var de gulliga nog att visa upp dem för yours truly och hennes kamera. Eftersom en av deras nya kompisar var en fet och fin, vårtig, padda fick de undersökningshandskar på sig. Såg lite sterilt och laborerande ut, men en ska väl inte direkt ha för mycket handkontakt med paddor. Eller pussa på dem. Dottern går i sin mammas fotspår och pussar på varenda groda hon hittar, i hopp om att det ska bli en prins. För säkerhets skull pussade hon salamandrar också, ifall nu inte grodorna var förtrollade nog. Så maken och jag får passa oss, rätt som det är kanske det är en lång rad med prinsar utanför husknuten som är ute efter dottern... Eller prinsessor för den delen, grodor kan väl vara förtrollade till vad som?

Sur eller inte?

Sorry blöggen men din matte är sur. Sur på onda atrosfingrar, på ond ryggdisk, på paj högeraxel och överansträngd vänsteraxel. Sur på att jag glömt bort dig lilla blögg hela dagen, och hittade dig nu i elfte (tolfte?) timmen, när jag är sovtrött. Sur på mina ögonlock som bara faller ihop, sur på att jag somnar när jag försöker blögga. Sur på att jag är sur på mig...
Så, nu känns det bättre! Tack lille blögg för att du lyssnat så snällt, är genast mycket mindre sur och gnällig. Men lika sömnig. Hade tänkt att berätta om Textivalen 2016, där jag och en fin kollega stod och representerade bokförlaget. Men det är inte så lätt när ögonen sommar. Kanske ni får veta mer imorgon, om blöggen inte blir lika negligerad då!
O and o,
sov gott käraste blögg och kära blöggläsare

Hyllande haiku i tiden

Idag blir det en haiku, en hyllningshaiku till koltrasten som väckte mig kvart över fem imorse.

 Tack för den herr Koltrast : ) 

Morgonpigg koltrast

sjunger innan gryningen

vårens väckarur.

Ansiktsblindhet #3

Jo, alltså. Min ansiktsblindhet har tagit sig många pinsamma vändningar. En av dem skedde 1992, ca två år innan jag och maken blev tillsammans. Min kära syster hade nyligen blivit tillsammans med en kille (hennes nuvarande make), och nu skulle jag hänga med henne på en förfest. Förfesten var hos en kille jag aldrig träffat tidigare, det enda jag visste om honom var att han hade en söt tjej. Väl där klev vi in i ett av de stökigaste kök jag och syrran skådat, jag kommer ihåg den överfulla skräppåsen...Min tanke var då "stackars tjej, en sån kille skulle jag aldrig kunna vara tillsammans med!". (Så lite jag visste, och sån tur att jag hade fel. Killen blev nämligen mitt livs kärlek, maken). 

Hur som helst, några veckor gick, och jag o syrran var ute på disco en lördagskväll. När vi står där på dansgolvet ser vi en kille stå för sig själv vid sidan om, och se lite vilsen ut. Syrran går fram och kramar om honom, och de pratar en stund. Själv står jag kvar på dansgolvet och dansar lite allena för mig själv. Naturligtvis frågar jag syrran när hon kommer tillbaka vem denna okända kille var. Då tittar hon ytterst oförstående på mig och undrar om jag skojar. Kände jag inte igen honom?? Nope, det gjorde jag ju inte, aldrig sett honom förut! Men då visade det sig vara killen med förfesten, den söta (ex)tjejen och det stökiga köket. Men i minnescentrat min hjärna var det blankt där killens ansikte borde funnits. 

Efter det har jag alltid känt igen honom, killen/mannen/maken i mitt liv!