Vissa regler räknas

Idag myntade yours truly ett nytt begrepp - regler är till för att tolkas. Dvs. det är upp till var och en hur man förstår och efterföljer en regel. Vissa regler är lättydda och ensidigt enkelspåriga. Andra är luddigare och mer tolkningsbara. Vad är då rätt och vad är fel? Vems tolkning gäller? Hur bedöms en regel där det inte finns ett klart uttalat rätt resp fel sätt att tolka, vems tolkning gäller??

Därför är det så smidigt när en skapar sina egna regler, vilka utrymmen till tolkningar det finns, och vad konsekvenserna blir om regeln inte efterföljs. 

Ta mig och strump-/barfotasäsongen som ett exempel. Regeln är inga strumpor mellan 1maj - 1okt. Det är själva grundregeln. Men eftersom det kan vara varmt både i april och i oktober har jag lagt till en dispens från påsk och de två första veckorna i oktober. Däremot, lite irrationellt nog, är startdatumet för dispensen flytande beroende på när påsk infaller, medan slutdatumet är fast. Men så är regeln, och dess tolkning. I år har jag inte utnyttjat startdispensen, för regeln säger också att när strumporna väl åkt av får de inte åka på igen. Så där har vi en avvägning att ta full hänsyn till. Maken undrade vad som händer om jag mot all förmodan tycker att 1 maj också är för kall för att vara strumplös, och har på strumporna någon extra dag. Hur bestraffas det? Jo, straffet blir en totalt tvångsutebliven barfotasäsong. Inte ens på semestern får jag gå utan. Det är hårda bullar, I know, men till för att jag inte ska lockas till att bli en regelvidrig regelbrytare.

Så imorgon skriver jag blögginläggning barfota!

Glad Valborg käre lille blöggen, t.b.c

...och en haiku i tiden på det!

Nån klok människa sade för några dagar sedan att den vackraste tiden är just nu. Precis i lövsprickningen och sipporna. Därför kommer här en haiku med samma tema, hoppas att den kloka fina människa som gillar denna tid på året gillar'n. O and o lille blöggen

Haiku: naturens dörr

Livet har vaknat
naturen öppnar sin dörr
vackraste tiden

Åke the eel

Likt många barn hade dottern vattkoppor som liten. Hon var 2 1/2 år, och fick mängder av elaka koppor överallt. Och likt många föräldrar tyckte vi väldigt synd om vårt sjuka lilla barn. Som tröst i detta prickiga elände ville dottern ha en liten mal i ett akvarium. Andra fiskar var inte så noga, men en liten mal... När kopporna börjat torka upp åkte vi alltså iväg till närmsta zoo-butik, dottern med mössa nerdragen för att dölja de halvtorra kopporna i ansiktet. Tre platys och en mal senare åkte vi hem, med en dotter så glad!

Livet i det lilla akvariet flöt på. Nån fisk dog, andra ynglade av sig, nån kom till, och malen fick köpas ny ett par gånger. Det var visst inte algigt nog. Så blev dottern kär i en söt liiiten rödsvartrandig ål på zoobutiken. Den köpte vi med, och gav det exotiska namnet Åke. Åke ål. Varför just namnet Åke? Jo, jag skulle operera min rygg, och min ryggläkare hette Åke (heter). Dottern hade träffat honom, och där fanns ett fint akvarium i väntrummet. 

Tiden flöt på, ryggoperationsdagen närmade sig, och jag nojade mig över Åke åls hälsa. Han blev som en voodooål. Mådde Åke ål bra, då mådde också Åke doktor bra. Jag kollade till den där lille ålen frekvent, men allt var lugnt inför operationsdagen. Jag började tro att det hela faktiskt inte var något att oroa sig över, Åke ål mådde ju fint. Men så, dagen innan operationen, hittade jag inte den lille ålen. Jag tittade överallt, men ingen ål. Som en besatt satt jag vid det lilla akvariet för att se om Åke kom fram. Men icke. Jag var bergfast övertygad om att operationen var inställd och att Åke doktor var sjuk, trots att maken förklarade det orimliga sambandet mellan en liten ål och en överläkare i kirurgi. 

-Vem som fick rätt? Maken såklart! Operationen gick finfint. 

Men Åke Ål såg vi aldrig igen. 

Platespotting no more

Känner ni till Platespotting? Man ska hitta alla nummerplåtar i följd från 001-999 utan att fuska. Bokstäverna sk*ter man i, om man inte kör nån slags hard-core extremvariant. Yours truly och maken började med detta gissel för xx antal år sedan, via en polare. Först i tidernas begynnelse antecknade vi numren i hjärnan, sedan på papper, via hemsida på datorn (oh, det kändes sååå modernt och spännande på den tiden, #timeflies). Till sist landade aktiviteten där allting landar i dess tider. I en app. 

I början letade vi febrilt och aktivt, kunde ta bilen till närmsta köpcentrums parkering bara för att leta nummer. Vi var fast.

Med tiden har det hela fasat ut, men visst har vi aktivt tittat på alla reg.skyltar. Än segare blev det när maken gick i mål för ett tag sedan. Men skam den som ger sig, jag har pluttat dit ett nummer då och då. Till sist var det bara 999 kvar... 

När skulle det magiska ske? (Spänningen stiger nu va?) 

Och så idag, denna härliga trevliga onsdag, hittade jag min sista skylt!! Samma dag som dottern gjorde sitt 15:e och sista Nationella prov i trean. Och samma dag som våra fyndade reakläder kom på posten, och passade perfekt.  

En sån lyckosam dag, på min ära. 

Dagen D

Jupp folks, då var det fixat för i år. Årets stora antibegivenhet dör yours truly, dagen då jag känner mig som mest korkad på hela året. Dagen D. D som i att deklarera. Jag fattar ärlig talat inte varken ekonomiska begrepp, såsom balansuträkning, utgående momsberäkning, egenavgift, eller hur en använder Excel. Har ju en liten firma att deklarera för. Som tur är har jag en god och vänligt sinnad granne, med faiblesse för både deklarering, firmor och Excel, som hjälpte mig även i år. Jag sitter mest och hummar o nickar uppmuntrande, samtidigt som jag försöker se både intresserad och lite intelligent ut. Men det är mest en sammensurium av siffror, uträkningar och begrepp som känns helt främmande och obegripliga. Goda grannen är mycket förstående för detta, och förklarar lite lagom mycket. Men sanningen är att jag fattar ytterst lite, hade grannen lurat mig på en deklarerande beräkning hade jag gått på den till 100%. Men som sagt, grannen är av den goda varianten.
Men nu är det gjort, hurray, och jag känner mig ungefär lika lätt(ad) som efter en rejäl magsjuka. Om ni fattar liknelsen.
Sov gött lille blögg, o and o.

att göra sig en hacka/hackspett

Idag har jag två ämnen på agendan, som toucher i varandra. I alla fall till namnet. Den gemensamma nämnaren är hack. Och förnöjsamhet i att jaga något och fånga det. Jag tar en sak i taget.

Dottern och jag småshoppade lite på E...s, såsom mödrar och döttrar katalogshoppat sedan 80talet, fast nu via datorn. Vi kom in på rea-avdelning, och skulle passa på att göra oss några klipp. Vi landade i 11 plagg, och jag skulle betala. Då, mina vänner, sker det magiska. Bara över helgen hade jag fått ett erbjudande att aktivera, som gav 50% rabatt på dessa redan utvalda reavaror. Det var ett magiskt ögonblick, helt plötsligt hade vi tjänat över 1500 kr! Higt-five på den liksom. Min käre far blir nog stolt över sin superekonomiska dotter nu, kan jag tänka. Sicken hacka...

Och så till nästa hack. Min nya passion är ju att fota fåglar. En fågel som jag länge velat fånga på bild är den vackra hackspetten. Men varje gång jag ser den har jag antingen ingen kamera, eller så är det dåligt väder. Igår var en sådan dag. Lilla hunden och jag promenerade i en kall vårsol, när vi hör ett ihärdigt hackande. Där sitter en tjusig hackspett i en gammal tall helt nära stigen. Jag hade iofs ingen kamera med mig, men relativt nära hem. Efter att instruerat företagsamma dottern och hennes kompis var ingredienserna till kokosbollar fanns tog jag kameran om halsen och gav mig iväg. Fullt övertygad om att missa hackisen igen. Men, där var den! I samma tall som tidigare, i samma sol. Problemen var bara att den dels satt med ryggen mot mig, dels att mitt kamerabatteri var på upphällningen. Då flyttade den vacker på sig, och hamnade i skottgluggen. Och, bang, där fick jag bränt av ett foto! Sedan flyttade den längre upp i tallen och flög sin kos. Men jag fick min bild. En. Det är allt jag begärde, nu är jag nöjd.

Måne, natt o haiku...

... är en vinnande kombo, tycker ni inte det? Då kan ni väl ha överseende med haikus två dagar i rad?! Jag blev relativt nöjd, med månbilden, men vet att jag kan bättre. Tror jag. Måne och fåglar har jag just nu en fling på att fota! Finns mao viss risk att det dyker upp en o annan pippi här i blöggen framöver. Sov sött. O and o

Haiku: magisk natt 

Vårnatten lyser 

av månens fullkomlighet 

när stjärnor sjunger