Tänkte skriva haiku om detta i detta nu:
Skriva Duppsats
vissa berg känns för höga
ge inte upp nu.
Kan förlängas till en tanka:
Skriva Duppsats
vissa berg känns för höga
ge inte upp nu.
Plugga plugga plugga plugg
Skriva skriva skriva skriv.
Kanske inte att jag har en vinnare där direkt, men mitt poetiska diktjag är lite på undantaget för tillfället. Kommer igen snart. Skrev btw en sonett häromveckan, bara för att jag har hört det ska vara det svåraste inom diktvärlden. Var superkul. Handlade om en döing. Funderar på att bygga ut den, till en sonettfläta. Ska visst vara ännu svårare, så då måste jag liksom göra det också. Jag har nämligen en hemlig last och begär efter att göra saker som anses som svårast. Det klickar liksom till i huvudet; "challange accepted". Om ni förstår vad jag menar. Så har jag alltid varit, måste bevisa för mig själv att de svåraste valen och vägarna är de rätta, och att jag k a n. Enligt mina föräldrar var mitt motto, och mina första ord, när jag var en liten tulta "kan själv!" Och varför ändra ett vinnande koncept?
"Kan själv" är en bra drivkraft! Jag skrev min D-uppsats med en kollega en gång i tiden. Vi var uppsagda från jobbet och hade ett års arbetsbefriad uppsägningstid, som gjort för att i lugn och ro skriva en uppsats. Men så fick vi båda nytt jobb, i varsin del av landet, så helt plötsligt hade vi bara två månader på oss att skriva, samtidigt som vi skulle hitta nytt boende och flytta... Jäkligt nöjd med att vi fick G utan kompletteringar på den uppsatsen! Det är INTE semester!
SvaraRadera