en Mirell och en aftonfalk

"På ängen finns en aftonfalk
Röd som blod och höst
På ängen finns en aftonfalk
Grå som skiffer och hav
Ki ki ki, ki ki ki
en klagande röst bor i hans bröst
På ängen finns en aftonfalk
Grå som skiffer och hav"                             Pugh Rogerfeldt

När jag gick i mellanstadiet hade vi en fantastisk musiklärare, tror absolut han var/varit/är proggare. Vi satt snällt och lärde oss visor som denna trubadur spelade på sin gitarr. Ofta var det visor och sånger en som 10-åring inte förstod innehållet i. Som "Aftonfalken", se ovan. Men jag älskade den!! Har sedan dess verkligen velat se en aftonfalk, utan att ge det så stor uppmärksamhet. Andra visor kunde låta "jag hörde musik någonstans, det kom från en frusen orkester. Det kallas för terrorbalans och dansas av öster och väster..." Helt obegripligt, men ack så vackert. Var ju egentligen politiska visor, många av dem. Inte var det vanliga sånger för en mellanstadieklass i alla fall! Men jag kommer ihåg många av dem än. 

Och musikmajjen... I 4an skulle vi sjunga upp, för att få vara med i den åtråvärda skolkören. Jag minns det som igår. Hur jag gick in i ett litet rum, där musikmajjen, hans murriga skägg, och gitarr satt. Sa åt mig att sjunga "Broder Jakob". Det gjorde jag, lite lagom falskt. Men kom med i kören!! Än idag undrar jag på vilka grunder. Lycka. I ett år var jag med. Satt och mumlade för mig själv i en egenpåhittad stämma, nånstans mellan alt och tenor. Sedan bad jag av mig själv om att få sluta, insåg min sångbegränsning där och då. 

Tillbaka till aftonfalken. Mina föräldrar är skarpa fågelskådare, dottern är på god väg att bli en också, trots sin ringa ålder. Inte yours truly. Inte mig grej. Inte, med ett undantag - att få se en aftonfalk...Och så, idag, idag var det dags!! En aftonfalk hade setts på Öland, just när jag och dottern är här. Imorse begav vi oss iväg, pappan, dottern och jag. Dottern såg ut som en lycklig rosa fjäril, där hon fladdrade omkring på ängarna och försökte prata med både kossor och får. Själv smög jag omkring i en helt fågelskådaroriktig outfit. Men aftonfalken brydde sig inte om att jag inte såg korrekt ut, den visade sig länge och ingående denna lyckliga aftonfalksdag. Svävade över mitt huvud. Svävade in i solen. Satt i ett dött träd och nickade med sitt huvud åt mig. Jag pratade lite med den, den svarade. inte. Men nästan. Den var så fin, så fin. Här ser ni den sitta i trädet, fotat med iphone. Kan säga att det finns bättre foton än så här, men inte som jag kommer åt nu:

Jag är ju en, hyfsat nybakad, barnboksförfattare och nu är min bok #2 på G. Yeeaayy!!!! En kapitelbok som kort och gott heter "Mirell". Känns omväxlande superhärligtspännanderoligt och nervöstnervöstnervöstnervöst. Jag hoppas att alla kommer tycka lika mycket om huvudpersonen i boken, och hennes äventyr och upptåg som jag gör : ) 
Let her down easy, vill jag be alla recensenter på mina barskrubbade knän. Let her down easy... 

magiskt vackra västkustkvällar

Vi har återigen hängt på Västkusten. Hos bästa svärföräldrarna. Härliga dagar, härliga kvällar. Träffat alla mina tre fina, goa svägerskor, plus min älskade syster med tillhörande två kids. Aka Hemskingarna. Det var en riktigt härlig badkväll, så vi drog ner till havet. Ingen idé att avsäga sig att bada när de där två är med, misstänker att jag hade kommit i vattnet ändå, eller möjligtvis blivit pisseblöt, om jag stannat på land. Älskar dem <3 Det var riktigt underbart härligt att bada. Dottern och Hemskingarna hoppade som tokar från bryggan, vi alla tog en simtur i solnedgången. Havet var stilla och ljummet, kändes nästan inte blött ens.

Maken har som största intresse, förutom yours truly och dottern såklart, fotografering. Så då får en ju liksom ställa upp framför kameran då och då. Dottern suckar högt och djupt så fort en av kamerorna åker fram. Eller två. Eller ibland tre. Så fort hon gör något som är värt att fota. I makens värld är detta lika med nästan allt. Så dottern, som är en hyfsat smart affärskvinna, har börjat ta betalt. Men inte för den saken skull i just pengar, utan i aktiviteter. Häromkvällen lät det "pappa, om du tar kort på mig stoppar jag ner dina strumpor i havet". Vilket hon också gjorde...

Efter västkustvisiten var vi hemma en dag eller två. Mer än så har vi inte varit hemma i taget de senaste veckorna. Idag har jag och dottern tagit tåget österut, och återigen hamnat hos mina finfina föräldrar på Öland. Lite "and the story goes on and on..."Hoppat mellan olika väderstreck mycket denna sommar. Och ändå har jag 4 veckor kvar innan det är dags för jobb och plugg igen. Nästa måndag drar vi iväg igen. Lååångt bort. Men jag säger inte vart! Inte än...

att shoppa utan att köpa det en ska ha

Idag åkte jag och dottern in till stan. Göteborg. Vi skulle egentligen bara till en affär, och köpa en sak. Men vi gav efter för ett cafebesök också. På ett av stans dyraste caféer. Men mysigt var det. Inte så prisvärt, både jag och dottern har en dålig ovana att aldrig äta upp det vi köper. Men ögonen ska ju också äta, som jag brukar säga.

Vi skulle köpa batikfärger. Visste att det fanns i en affär, men jag kom på en som var billigare. Så vi drog dit. Tänkte köpa det vi skulle ha och åka hem sedan. Oj, så fel jag hade...

Första affären var flyttad. En hyfsat bra bit därifrån. Inga batikfärger inköpta. Vi började gå. Kom på massa saker vi kunde titta på/shoppa på vägen. Men INGA kläder, dottern förklarade att hennes garderob var överfull. Kan en garderob b l i överfull??? Med tre kassar i händerna, och två timmar (!!) senare kom vi fram. De hade inga batikfärger! Men lite annat smått o gott vi "behövde". Så vi siktade in oss på den affären jag vet att det finns i. Den låg nära, som tur var. Men det var ju fortfarande affärer att slinka in i, Domkyrkans grönska att beundra, Knapp-Carlsson att förundras över... tog en timme till. Sedan var vi på plats. Hittade batikfärger. Velade och velade, slutade med att vi gick därifrån med SPRAYfärger istället!! Var ganska nöjda. Hoppade på spårvagnen hemåt. 4 timmar efter det att vi tagit den in till stan.  Väl där ångrade jag mig, och ville haft mina batikfärger ändå. Kanske tar en liten ny tripp in till stan imorgon, bara för att köpa batikfärger och inget annat. Men kanske kan klämma in en fika...och den där tröjan...

HÄR ÄR VÅR SHOPING:

En hoppa-runt-skip-grej (omöjlig att använda)

5 badbomber (bra pris!)

2 äppleluktpåsar (helt onödigt, men oemotståndligt billigt)

fotoram med plats för massa foton (cool, redan trasig)

magväska i form av vattenmelonklyfta (why???)

super-klurigt-pyssel-för-resan-bok (men den var bra, till långa flygresor)

minilimpistol (orkade inte köpa limstift till bara…)

hjärtformad hårborste (fin, men onödigt stor till min lilla necessär)

halstabletter (har inte ont i halsen)

färgpennor (passar pysselboken, dubbla dessutom)

skrivbok (till dagbok, sa dottern)

en blå peruk (visade dottern Buttricks, dottern kom på att hon absolut behövde en)

ett navelpiercingsmycke (present till mig själv)

Faktum (favvotidning)

sprayfärger (här ska kreativiteten blomma)

stor vit väska (att spraymåla)

foto på St George´s hand...

Här är den, på begäran. Sankt Görans hand (st George´s)! Ser ni att det fattas ett finger? En kan ju undra om det var draken som bet av det...

Sista kvällen på Gozo spexade vi till det lite på stranden. Hade hur kul som helst. Tog massa knäppa bilder på varandra, dotter på mig och maken, jag på dottern och maken, maken på mig och dottern... Skrattade som tokar gjorde vi. Upptäckte efter ett tag att det satt en hel del människor och tittade på oss. Tur att det var sista kvällen där, annars hade det kanske varit lite pinsamt. Men inte nu, inte alls... ; )

 
En kväll tillbringade vi också i vackra Valletta. Note to self, ramla inte på en buss i Valletta nästa gång. Om om du ska ramla, akta dig för att trilla rakt på hårda metallgrejer in i tinningen. Från bussätet. Gör attans ont. Gäller även höften.
Vi hade i alla fall ett rum med magisk utsikt. Bästa utsikten jag haft ever. Tyckte dottern också, hon satt i fönstret länge länge och bara tittade ut och njöt. Hit ska vi också tillbaka!!

I övrigt har jag försökte vattna gräsmattan med vattenspridare idag. Dottern ville springa i vattenspridaren i baddräkt. Frågade "Mamma, vill inte du också vara med"? "Nej nej" sa jag, "du vet, jag vill inte göra allt som du vill, Jag är ju vuxen". Dottern såg mycket ifrågasättande ut, men ägnade sig snart åt sin vattenlek. Jag satt vuxet städat, och påklätt i en stol med en god pocketbok. Tittade på dottern...suktande... Så var det dags att flytta på spridaren. Och här började allt gå lite överstyr. Jag kan bli lite "farbror Melkeraktig" emellanåt. Så hur jag än bar mig åt fick jag vattenspridarvatten på mig. Över mig. Under mig. Det var överallt!! Dottern gapskrattade. Jag blev blötare och blötare, men fick ändå inte spridaren som jag ville ha den. -Just där, där ja, där på gräsmattan där det är en torr fläck. Vattnet kom inte dit hur jag än gjorde. Dottern lade sig tillslut på fläcken för att demonstrerar att inget vatten kom dit. Men det kom minsann på mig!!! Kul som tusan hade vi. Och tillslut fick jag vattnet dit jag ville : )

Vackerhet är en subjektivitet

Jag har blivit helt såld på Gozo!!! Även om det har blåst lite igår och idag. Igår var vi på vår vanliga strand, smal, stenig, med lite bös på. Kristallklart vatten. Inte mycket folk. En vacker vacker strand, om ni frågar mig. Är nämligen lite trött på sand. Det kommer ju överallt!

Igår var vi alldeles allena, maken, dottern o yours truly. I loved it!

Vi låg och guppade på varsin luftmadrass, jag och dottern. Har aldrig badat så mycket som denna vecka, underbart varmt vatten. Och salt. Supersalt. De utvinner mycket salt i saltbassänger här på Gozo, kunde startat en egen på oss tre. Min förbenat elaka sk*taxel gillade också det varma, salta GozoMedelhavet. Till och med artrosfingrarna har stundtals mått lite bättre. Kunde kanske få Gozosemester utskriven på recept?!

Hör ju liksom till att fota mat också. Är lite dålig på det. Åt tex grymt god tonfisk och svärdfisk idag. Utan fotobevis. Men här är lunchen från igår, innan vi åt upp den.

Och här är den magiskt vackra strandpromenaden.

Dottern har börjat ta ansvar för mitt hår, och att fixa frisyrer. Till stranden idag fick jag två flätor. Vi gick till lokala sandstranden, hamnade för nära ett killgäng med fotboll. De spelade ganska vilt. Plötsligt får jag en riktig fullträff rakt i huvudet. Sa några väl valda ord, som kan översättas med "ursäkta mig snälla söta ni, det där gjorde lite ont. Snäääällla, spela inte rakt i huvudet på mig". Eller så plockade jag in en del #%<€# i det hela! Var nog inte så värst skräckinjagande, med två flätor, massa fräknar och färgglad bandana. De måste trott det var Pippi Långstrump i vuxenversion : )

Till kvällen gjorde dottern ny frisyr på mig, bestående av fem flätor i en komplicerad komposition. Mycket snyggt, hon var mäkta stolt. Jag med såklart!! Imorgon lämnar vi denna goziga ö, men kommer tillbaka nästa år. Var så säkra.

I am a Gozoholic

Jag älskar den här ön. Gozo. Liten. Karg. Annorlunda. Spännande. Vacker...? Ja, absolut, på sitt sätt! Vi har hittills badat på en liten stenstrand. Kristallklart vatten med fina stenar och luuuugnt. Framförallt, varken solstolar, turister eller sand överallt! Det enda som inte är lugnt där, det  är vi - maken, dottern, dotterns luftmadrass och yours truly herself. Dottern kommer ju på så många roliga vattenlekar, exempelvis turas om att vara haj och jaga de andra två. Oftast åker jag på rollen som haj - vet inte varför. Saken är den att dottern simmar så attans snabbt, en haj med en obrukbar fena har ingen chans : ) Dottern ligger där och guppar omkring på sin luftmadrass timme ut och timme in. Hon njuter ibland, och hon chillar ibland. Säger hon.

Idag begav vi oss till Gozos lilla huvudstad Victoria för att fira St Georges bedrift att dräpa en drake för X antal år sedan. På nåt sätt skulle han forslas genom stan i en procession, från en katedral till ett citadell. Festligt festligt. Vi började med middag (!) köpt i ett gatukök och intogs på en inpissad trappa

Sedan lyckades vi gå vilse i gränder, misslyckas med att kasta upp en flipflop till en kille på en balkong (han råkade tappa den), och hamnade tillslut rätt. På ett torg framför katedralen. Tillsammans med tusentals andra svettiga människor. Där väntade vi på st George. Då, helt plötsligt, började det regna ner sånghäften från himlen

Sedan stora konfettis 

Och st George visade sig i öppningen!!

Ännu mer konfetti som sprutade ut från katedralen

 Det var helt galet: ett band spelade, en äldre herre sjöng opera, alla människor sjöng och var helt exalterade - och så kom st George ut på riktigt. Staty alltså. I sällskap med en hoper vackert klädda män. Säkert präster eller liknande. Processionen började röra på sig tillslut, i grevens tid, det var svettigt att stå där...

Efter statyn följde en hög glasgrej som bars försiktigt fram. Maken skojade lite och sa att det där i fanns något från Georges kropp. Inte trodde vi på det. Men jag tog stack fram kameran framför en av de vackert klädda prästmännen och knäppte ett foto ifall det visade sig vara något spännande. Det var det. En uråldrig, lite defekt, hand!!!! 

Vi+semester+nycklar=bad combo

Vi är på SEMESTER!!! På Gozo. En söt ö, lillasyster till Malta. Att ta sig hit innebar 4 olika färdsätt och en hel massa timmar. 

Väl framme, via intressant guidning av taxichaufförska, hittade vi tillslut vart vi skulle bo. Var visst inget hotell el dyl, utan ett slags lägenhetskomplex. Maken, dottern o jag tilldelades en enormt stor lägenhet. Jag överdriver inte! Med utsikt över Gozos svar på Rios Kristussymbol

Hotellägarens fru gav instruktioner kring nycklarna. Maken lyssnade intensivt, vis av tidigare erfarenheter. Han hade tidigare under dagen lyckats låsa in dottern på flygplanstoaletten, 3 gånger, innan yours truly kom till undsättning och släppte ut flickebarnet. Ingen fara, det hela försegick bara under en minut eller så. Hur eller hur, maken bad att få testa att låsa/låsa upp både ytterdörren och våran dörr. Hotellfrun såg något konfunderad ut, så jag kände mig tvungen att berätta om en sen kväll i Rom. När vi skulle in till vårt hotell. Ett gammalt hotell. Det var en fyra-fem dörrar vi skulle forcera, och naturligtvis hakade det upp sig. Vi kom inte in!! Testade alla nycklar, lilla dottern började smågråta. En halvtimme försökte vi. Gick inte. Vad att göra? Kl 23 på kvällen ringer vi hem till hotellägaren, som fick ta sin bil och åka och rädda oss. Han tog nyckeln, satte i låset och vred om. Precis som vi gjort utan att lyckas. Skillnaden var bara att han fick upp dörren utan minsta problem!! Eeww, vad pinigt det var... Well, detta berättade vi, hotellfrun skrattade gott. Så gick vi ut på byn. Testade vattnet och kvällsbadade benen på en pytteliten söt strand,

käkade middag, och så hem till hotellet igen. Maken sätter i nyckeln i ytterdörren, vrider om, och säger plötsligt #%€£[ 

Vad hade hänt? Tro det eller ej, men nyckeln hade brutits av. Halva satt kvar i låset. Halva i handen på maken. Vi tittar på varann, vad gör vi nu??? Ringer hotellägaren, som inte svarar. Försöker ringa på andras dörrar, ropar till en granne på en annan uppgång (som tyckte vi skulle komma upp och dricka te). Dottern blir mer och mer orolig "ska vi sova här ute på gatan i natt, eller?" Shitshitshit!! Då, när allt känns som hopplösast, ringer hotellägaren. Kommer över till hotellet. Och lyckas, till slut, få ut nyckelhalvan och ge oss en ny. Överröst av mina ursäkter, tacksamhet, och pinsamhet. Visar maken N O G A hur man hanterar en nyckel. Som om vi skulle ha något problem med det... : )