en Mirell och en aftonfalk

"På ängen finns en aftonfalk
Röd som blod och höst
På ängen finns en aftonfalk
Grå som skiffer och hav
Ki ki ki, ki ki ki
en klagande röst bor i hans bröst
På ängen finns en aftonfalk
Grå som skiffer och hav"                             Pugh Rogerfeldt

När jag gick i mellanstadiet hade vi en fantastisk musiklärare, tror absolut han var/varit/är proggare. Vi satt snällt och lärde oss visor som denna trubadur spelade på sin gitarr. Ofta var det visor och sånger en som 10-åring inte förstod innehållet i. Som "Aftonfalken", se ovan. Men jag älskade den!! Har sedan dess verkligen velat se en aftonfalk, utan att ge det så stor uppmärksamhet. Andra visor kunde låta "jag hörde musik någonstans, det kom från en frusen orkester. Det kallas för terrorbalans och dansas av öster och väster..." Helt obegripligt, men ack så vackert. Var ju egentligen politiska visor, många av dem. Inte var det vanliga sånger för en mellanstadieklass i alla fall! Men jag kommer ihåg många av dem än. 

Och musikmajjen... I 4an skulle vi sjunga upp, för att få vara med i den åtråvärda skolkören. Jag minns det som igår. Hur jag gick in i ett litet rum, där musikmajjen, hans murriga skägg, och gitarr satt. Sa åt mig att sjunga "Broder Jakob". Det gjorde jag, lite lagom falskt. Men kom med i kören!! Än idag undrar jag på vilka grunder. Lycka. I ett år var jag med. Satt och mumlade för mig själv i en egenpåhittad stämma, nånstans mellan alt och tenor. Sedan bad jag av mig själv om att få sluta, insåg min sångbegränsning där och då. 

Tillbaka till aftonfalken. Mina föräldrar är skarpa fågelskådare, dottern är på god väg att bli en också, trots sin ringa ålder. Inte yours truly. Inte mig grej. Inte, med ett undantag - att få se en aftonfalk...Och så, idag, idag var det dags!! En aftonfalk hade setts på Öland, just när jag och dottern är här. Imorse begav vi oss iväg, pappan, dottern och jag. Dottern såg ut som en lycklig rosa fjäril, där hon fladdrade omkring på ängarna och försökte prata med både kossor och får. Själv smög jag omkring i en helt fågelskådaroriktig outfit. Men aftonfalken brydde sig inte om att jag inte såg korrekt ut, den visade sig länge och ingående denna lyckliga aftonfalksdag. Svävade över mitt huvud. Svävade in i solen. Satt i ett dött träd och nickade med sitt huvud åt mig. Jag pratade lite med den, den svarade. inte. Men nästan. Den var så fin, så fin. Här ser ni den sitta i trädet, fotat med iphone. Kan säga att det finns bättre foton än så här, men inte som jag kommer åt nu:

Jag är ju en, hyfsat nybakad, barnboksförfattare och nu är min bok #2 på G. Yeeaayy!!!! En kapitelbok som kort och gott heter "Mirell". Känns omväxlande superhärligtspännanderoligt och nervöstnervöstnervöstnervöst. Jag hoppas att alla kommer tycka lika mycket om huvudpersonen i boken, och hennes äventyr och upptåg som jag gör : ) 
Let her down easy, vill jag be alla recensenter på mina barskrubbade knän. Let her down easy... 

Pk eller inte pk, det är frågan

Jag har köpt en ny bok. På bokrean. Blev övertalad av mig själv. Med virkrecept. De som känner mig och min virkpassion kan tycka att det låter onödigt. Men jag kunde inte låta bli, blev för nyfiken. Visst ser den inbjudande ut?! 

Men är den Pk (politiskt korrekt)? Gk (genuskorrekt)? Inte vet jag, men jag vet att den är Mk (Malinkorrekt)!

Well well. Jag gick hem med min bok, och det första virkreceptet jag slog upp "en tredje bröstvårta". Vad säger ni om det va? I boken kan man läsa "Alla önskar att de hade en tredje bröstvårta". Tål att läsas och tänkas över några gånger. "Alla önskar..." -Eeeewwww, jag vill inte ha en tredje bröstvårta tack!! Tänker jag för mig själv. Men så slår det mig, boken riktar ju sig till män. Inte till mig. Så då faller väl allt på plats då, eller? För alla män vill väl ha en tredje bröstvårta? Och gärna en virkad (Vad de nu ska ha den till). Man kan också virka sig en tuttkudde - och det kan jag lätt tänka mig skulle kunna finnas i varje ungkarlslya, en mjuk och fluffig en : )

På tal om böcker får jag väl göra lite reklam för min egen bok här i min egen blogg.

Den är naturligtvis fantastiskt bra (!), rolig med underbara bilder och som plåster på moset ges förklaringen till barns trots. (Ja, det finns väl i och för sig barn som tycker man kan vända på det, och låta Bråkstakarna vara förklaringen till sura, stressade föräldrar!) Men hur som helst, om ni inte redan visst det så uppkommer barns trots när en liten Bråkstake rymmer från sin stora skog långt härifrån och kryper upp bakom örat på barnet. Mycket fiffigt, om jag får säga det själv.  Och de där små Bråkstakarna är söta som det godaste godis (alltid lätt att berömma andras arbete!) 

Fru Kattuggla lämnade just sin holk för att pudra näbben. Och jag konstaterar att det fortfarande är sex okläckta ägg. Inte så mycket som en spricka ens. *suck* Nu förstår jag hur alla gravida kvinnor känner sig när de går över tiden, otåligheten....ovissheten...