söndag 31 augusti 2014

Kan man ta morgontåget till Katmandu?

Ja, det är en fråga jag funderat över sedan 1990, när Magnus Johansson skrev den underbara sången "Magdalena tog morgontåget till Katmandu". Har alltid närt en befängd dröm om att åka till Katmandu sedan dess. Har alltid velat åka till Katmandu, och helst då med ett morgontåg förstås. Och så blev drömmen verklighet! Fast med ett morgonflyg. 3 härliga veckor har vi varit här nu, men om några timmar är äventyret slut för denna gång... Sorg och saknad, och massa kärlek, känner jag inför att åka. Det är varit amazing!!! På 3 veckor i Sverige, säg exempelvis i mars, känns det inte som att det händer så mycket. Men efter 3 veckor i Nepal har jag lärt mig massor. Exempelvis:
1. Att det inte går något morgontåg till Katmandu. Inget annat tåg heller, för den delen.
2. Att det är genialiskt med trafikljus och övergångsställen! Finns inte här, en får korsa gatan efter bästa förmåga och be till gudarna att det går bra. 
3. Att crawla med en arm (den andra är ju obrukbar, pga världens mest pajade axel). Funderar på Paralympicssatsning. Om sträckan 16 meter finns...
4. Att vara under vattnet! 
5. Att simma under vattnet!! Här får all eloge gå till dottern, hon har lärt mig och tränat med mig i poolen på dagarna.
6. Att äta stark mat.
7. Att gilla stark mat! Här går all eloge till maken, han har tränat mig.
8. Att jag inte har världens bästa pluggdisciplin när jag sitter vid ett bord vid poolen.
9. Att säga Namaste/goodmorning/hello/
goodafternoon/goodevening/goodnight, tusen gånger per dag och gilla det.
10. Att det är bedövande vackert att se Himalaya! De snöklädda topparna, solen på, molnen nedanför. Bedövande vackert..
11. Att man blir väldigt andfådd på 2500 meters höjd. Där var vi igår.
12. Att jag inte är en sån hemmakatt som jag trodde...
På kvinnofestival i Bhaktapur

Härligt bad i maffigt monsunregn

Yours truly i Nagargot, utsiktsplats över Himalaya.




onsdag 27 augusti 2014

Shit va´mycket djur i Chitwan

I helgen tog vi semester mitt i Nepal"semestern" och åkte buss till Chitwans nationalpark. Vägen dit var strapatsfull, bokstavligt talat. Det var vindlande vägar, vindlande vyer, och vindlande trafik. Herreminje, en satt med hjärtat fastnålat i halsgropen i fem timmar dit, och fem timmar hem. Var övertygad om att vi skulle välta ner bussen i floden, eller krocka, eller köra över en hund/ko/get/höna... Så blev det inte, tur nog.
Alla bussar, bilar och motorcyklar tutar som tokar åt varandra, men inte nödvändigtvis argt. Som i Sverige. Näe, de har liksom olika tutningar beroende på situation, typ frågan: "kan jag köra om dig?". Då finns tutsvaren: "det är klart, du kan köra om", "nej, vänta, det kommer mötande trafik runt kröken, kör inte om än", "lägg av ditt drägg, jag gillar inte att du ska köra om m i g!"

Väl i Chitwan började vi med en tur i lång kanot på floden för att leta krokodiler o annat. Mycket spännande, speciellt när de första krokodilen siktades. Följdes sedan av några till. -Ooohh, coolt var det!















Den störtats skillnaden mellan Chitwan och Katmandu var, förutom att det ena är landsbygd och det andra är storstad, temperaturen utomhus. Katmandu var varmt och skönt, Chitwan var VARMT och svettigt. Grymt hög luftfuktighet. Och, som ett välkommet brev på posten, gillade artrosfingrarna Chitwanklimatet. Mmm, de tycker om när det är väldigt varmt och väldigt blött samtidigt.

Här är de stackars elefanterna bundna i kedjor, för att bäbisarna ska få dia. Det var ledsna elefanter vi såg... Denne lilla försöker dra i sina kedjor:


 Sedan kom den och hälsade på dottern!

Vi tog också en tidig morgontur på en elefant i nationalparken/djungeln för att sikta noshörningar. Eller kanske en tiger. Det det där med tiger var yours truly inte så noga med, dagen innan hade en tiger dödat en människa i Chitwans nationalpark. Så, tigrar göre sig icke besvär. Det var fantastiskt härligt! Massa fåglar som kvittrade/kraxande/hackade/hoade, eller vad de nu gjorde. Varmt o gött, och en elefant som gick så där lagom fort. Tills den blev arg på en liten elefant vi mötte, började skena, skrika och trumpeta. Vår elefantförare hade fullt sjå att få ordning på den. Jag satt med ryggen emot det som hände, och trodde vi blev attackerade av en tiger! Shit vad rädd jag blev. Sedan gick elefanten länge och småmorrade för sig själv. Fick några hårda rapp i huvudet av elefantföraren med jämna mellanrum som svar.
Och så dök de upp, noshörningarna. de första två, mamma och barn. De såg oss inte där vi satt, uppflugna på elefantryggen.

 Sedan pluppade det upp en till. Håll med om att den liknar en stegosaurus!?

 Och efter en stund några till. Tio fina noshörningar såg vi, och ingen tiger. Lite hjortar, och en solgul spindel däremot.

Och stora vnbärssnäckor:

Ojojoj, det var en härlig helg! Back to Katmandu och sista veckan här. Det är varmt, riktigt varmt och skönt. Inte lika mycket regnmoln som i början, utan istället en hel del sol. Dottern och jag är i poolen mycket. Vi pluggar lite båda två. Och solar. och badar! Dottern har förvandlats till en delfin, själv tränar jag på "enarmscrawl". Vilket är ganska knäppt, då jag aldrig kunnat crawla när jag hade två fungerande armar. Men bara för att jag endast kan simma med en arm (och två ben), ja då ska jag minsann lära mig crawla! Idag klarade jag en bassänglängd. 16 meter. Tre gånger! Weeeaayy.

 Vi åker såklart på en hel del utflykter också. Tittat på fina tempel, en helig och smutsig flod, en del av en hinduisk begravning (likbränning vid floden), massa roliga apor, mer tempel, ännu mer tempel... Och så shoppar vi!!! Knäppa souvenirer blandas med kläder, Converseskor, presenter hem, hårgrejer, t-shirts, bokmärken. Ja, kära nån, det står många kassar på vårt hotellrum : ))

onsdag 20 augusti 2014

monkey say monkey do

Igår var vi på utflykt till Katmandus "varumärke", Swayambhunath.
En högt belägen stupa som pryder många turistaffischer o.dyl. Där tittar Buddhas ögon ner på en, från en stor och hög guldpelare.

 Egentligen är det pilgrimer som Buddha spanar efter, när de kommer stretande uppför de 360 branta trappstegen.  Swayambhunath påstås vara platsen där allt liv i Katmandudalen startade, tanriska buddister påstår att det dessutom är områdets starkaste kraftkälla. Så det var inte utan en stor portion vördnad yours truly trampade runt på denna buddistisk heliga plats. Tände ett ljus för de som jag älskar. Insåg samtidigt hur avigt västerländsk jag såg ut i det sammanhanget, när jag jämförde mig med de andra kvinnorna som gjorde samma sak. Jag frågade en liten rynkig man vad jag skulle tänka på när jag tände mitt ljus, men han bara ryckte på axlarna och himlade med ögonen. Antog att det därför var fritt fram att tänka på vad jag ville, Buddha skulle nog inte ta illa upp.

Swayambhunath kallas också "monkey temple" och det var inte svårt att förstå varför. Eller vad tycker ni om de här godingarna?
Mycket arg apa

mamma-apa håller fast sin unge i svansen

kolla apan i bakgrunden, som dricker Sprite!

apunge som chillar på trappan...

...och kliar sig bakom örat!

apunge som klättrar med kex i munnen

"Inte utan min Cola"

Njutningsbild, och en härlig bild av en vakande mamma med sin snuttande unge!




lördag 16 augusti 2014

Allt mellan Katmandus himmel och jord

Här händer det grejer vill jag lova. Varken ösigt regn eller stekig sol hindrar familjen från äventyr. Har bara varit här fem dagar, men hunnit med barnhemsbesök, jeeptur i lera på landsbygden, hembjudna till napalesisk familj på te, rundkörning i grannstaden, massa djur till höger o vänster, besökt Durbar square med ca 25 olika tempel o dyl., pool och sol!! Plus härliga restauranger, caféer etc.
Fantastisk start på Katmanduresan!!!!
Lekplats för duvor 

Två typiska män att fota och betala i Durbar square

Ett av många, många altare i Durbar square

Väldigt känd äppelkaka på Snow Man café. Enligt många den bästa som finns. Här skrev Cat Stevens sin låt "Kathmandu" i extas efter att ätit denna!

Att besöka ett barnhem stod högt upp på min önskelista, även dotterns. Maken och en av hans nya kollegor (maken jobbar på universitetssjukhuset här i 3 v) pratade om detta, då visade det sig att kollegans vän var föreståndare för ett barnhem. Så hux flux bestämdes det att vi skulle åka dit, tillsammans med kollegan och hans två barn. Vi köpte godis, kakor, ballonger och såpbubblor, svårt att veta vad de skulle uppskatta. Kan meddela att det var bra val. I början var både vi och barnen lite försiktiga, dottern gick runt och delade ut en godis och en kaka i taget åt barnen, som satt snällt uppradade. Men sedan blev de modigare och kastade sig över mig och kakpaketen. Sötisar. De blåste ballonger och gjorde bollar av dem som de kastade omkring till dottern, till varandra, till oss. Dottern hade jätteroligt, var med i nåt slags ballongfot/handbollsspel : )) Alla kunde engelska, så de pratade ganska mycket med oss. Det sög till i hjärtat när de sprang runt och ropade ens namn. De stora killarna (tonåringar) var riktigt duktiga på engelska och dessutom grymt fotbollsintresserade. De hade sett alla matcher i VM. Så där satt maken och jag ett tag på ett barnhemsgolv och diskuterade Messi vs Ronaldo vs Zlatan med ivriga fotbollskillar. De berättade att det brukade ordnas stora fotbollsturneringar mellan olika barnhem, och att de längtade efter det. Var om
nån vecka. Dessutom tränade och tävlade de alla i judo, hade horder av pokaler och medaljer. En hade t.om deltagit i OS! Fantastiskt. Det var väldigt stor skillnad mellan detta fina barnhemmet, och det dottern kommer från i Kolkata/Indien. Var nog ett bra första barnhemsbesök.

onsdag 13 augusti 2014

På rygg i en pool i Katmandu

Yours truly bloggar från Katmandu atmMaken ska jobba här i 3 veckordottern och jag hänger med. Fast inte till hans jobb, vi lightturistar istället  längeHar än  länge mest sett vårt fantastiska hotell med närmsta omnejd. Vi bor i ett ombyggt palats, med tillhörande fantastiskt stor och vacker trädgård. Med vilda papegojor, som även hälsar på utanför vårt fönster. 
Där finns också en jättetrevlig pool, med poolbar o dyl. Nu har ju vi åkt hit i slutet av monsunperioden får väl se hur mycket poolhäng det blir. Men igår var vi därfick säkert 1/2 timmes effektiv sol. Resten av dagen var det lagom muligt och monsunfritt. Vi låg i varsin solsäng och läste bok
Tog en lunch. MysteDottern fick en ny bff, en kråka hon döpte till KråkyDen var tam och ful. Jag kompisade lite med kyparna, de var mindre tama och mindre fula än KråkyBadade gjorde vi såklart ocksådottern är en smidiggymnastisktsimmande delfin vattnet. Jag är mer som en halt sjöko. Men även en sjöko kan ligga  rygg i vattnetkänna småsmå monsunregndroppar försiktigt droppa i ansiktet och njuta av utsikten över Himalaya!  
Vi har hittat en underbar affär. Skulle kunna köpa allt de har därinne, i alla tre våningarna. Fantastiska nepalesiska saker, dessutom fairtrade!!! Så det är winwin. Pengar går till människor i nöd. Dessutom ligger affären ganska nära vårt hotell. Annars testade vi den kända stadsdelen Thamel, men det var lite för mycket av allting där. Trafiken i Katmandu är laglös och vild, högljudd och avgasig. En får vänja sig, men för dottern blev det en smärre chock. Vi hittade en trädgård, Garden of Dreams, där det är fint att hänga och titta på massa söta jordekorrar.

Igår kväll var vi på typisk nepalesisk finrestaurang. Man satt på golvet vid långa, låga bord, och åt sisådär 12 rätters middag. Samtidigt var det uppträdande med musik och dans, där de visade olika traditionella danser från olika byar. Vad sägs om en man i gul klänning som gjorde vackra piruetter? Eller en påfågel? Vi satt och njöt av alltsammans, det var en fantastisk kväll!

onsdag 6 augusti 2014

en Mirell och en aftonfalk

"På ängen finns en aftonfalk
Röd som blod och höst
På ängen finns en aftonfalk
Grå som skiffer och hav
Ki ki ki, ki ki ki
en klagande röst bor i hans bröst
På ängen finns en aftonfalk
Grå som skiffer och hav"
                             Pugh Rogerfeldt

När jag gick i mellanstadiet hade vi en fantastisk musiklärare, tror absolut han var/varit/är proggare. Vi satt snällt och lärde oss visor som denna trubadur spelade på sin gitarr. Ofta var det visor och sånger en som 10-åring inte förstod innehållet i. Som "Aftonfalken", se ovan. Men jag älskade den!! Har sedan dess verkligen velat se en aftonfalk, utan att ge det så stor uppmärksamhet. Andra visor kunde låta "jag hörde musik någonstans, det kom från en frusen orkester. Det kallas för terrorbalans och dansas av öster och väster..." Helt obegripligt, men ack så vackert. Var ju egentligen politiska visor, många av dem. Inte var det vanliga sånger för en mellanstadieklass i alla fall! Men jag kommer ihåg många av dem än. 

Och musikmajjen... I 4an skulle vi sjunga upp, för att få vara med i den åtråvärda skolkören. Jag minns det som igår. Hur jag gick in i ett litet rum, där musikmajjen, hans murriga skägg, och gitarr satt. Sa åt mig att sjunga "Broder Jakob". Det gjorde jag, lite lagom falskt. Men kom med i kören!! Än idag undrar jag på vilka grunder. Lycka. I ett år var jag med. Satt och mumlade för mig själv i en egenpåhittad stämma, nånstans mellan alt och tenor. Sedan bad jag av mig själv om att få sluta, insåg min sångbegränsning där och då. 

Tillbaka till aftonfalken. Mina föräldrar är skarpa fågelskådare, dottern är på god väg att bli en också, trots sin ringa ålder. Inte yours truly. Inte mig grej. Inte, med ett undantag - att få se en aftonfalk...Och så, idag, idag var det dags!! En aftonfalk hade setts på Öland, just när jag och dottern är här. Imorse begav vi oss iväg, pappan, dottern och jag. Dottern såg ut som en lycklig rosa fjäril, där hon fladdrade omkring på ängarna och försökte prata med både kossor och får. Själv smög jag omkring i en helt fågelskådaroriktig outfit. Men aftonfalken brydde sig inte om att jag inte såg korrekt ut, den visade sig länge och ingående denna lyckliga aftonfalksdag. Svävade över mitt huvud. Svävade in i solen. Satt i ett dött träd och nickade med sitt huvud åt mig. Jag pratade lite med den, den svarade. inte. Men nästan. Den var så fin, så fin. Här ser ni den sitta i trädet, fotat med iphone. Kan säga att det finns bättre foton än så här, men inte som jag kommer åt nu:


Jag är ju en, hyfsat nybakad, barnboksförfattare och nu är min bok #2 på G. Yeeaayy!!!! En kapitelbok som kort och gott heter "Mirell". Känns omväxlande superhärligtspännanderoligt och nervöstnervöstnervöstnervöst. Jag hoppas att alla kommer tycka lika mycket om huvudpersonen i boken, och hennes äventyr och upptåg som jag gör : ) 
Let her down easy, vill jag be alla recensenter på mina barskrubbade knän. Let her down easy... 







måndag 4 augusti 2014

magiskt vackra västkustkvällar




Vi har återigen hängt på Västkusten. Hos bästa svärföräldrarna. Härliga dagar, härliga kvällar. Träffat alla mina tre fina, goa svägerskor, plus min älskade syster med tillhörande två kids. Aka Hemskingarna. Det var en riktigt härlig badkväll, så vi drog ner till havet. Ingen idé att avsäga sig att bada när de där två är med, misstänker att jag hade kommit i vattnet ändå, eller möjligtvis blivit pisseblöt, om jag stannat på land. Älskar dem <3 Det var riktigt underbart härligt att bada. Dottern och Hemskingarna hoppade som tokar från bryggan, vi alla tog en simtur i solnedgången. Havet var stilla och ljummet, kändes nästan inte blött ens.

Maken har som största intresse, förutom yours truly och dottern såklart, fotografering. Så då får en ju liksom ställa upp framför kameran då och då. Dottern suckar högt och djupt så fort en av kamerorna åker fram. Eller två. Eller ibland tre. Så fort hon gör något som är värt att fota. I makens värld är detta lika med nästan allt. Så dottern, som är en hyfsat smart affärskvinna, har börjat ta betalt. Men inte för den saken skull i just pengar, utan i aktiviteter. Häromkvällen lät det "pappa, om du tar kort på mig stoppar jag ner dina strumpor i havet". Vilket hon också gjorde...






Efter västkustvisiten var vi hemma en dag eller två. Mer än så har vi inte varit hemma i taget de senaste veckorna. Idag har jag och dottern tagit tåget österut, och återigen hamnat hos mina finfina föräldrar på Öland. Lite "and the story goes on and on..."Hoppat mellan olika väderstreck mycket denna sommar. Och ändå har jag 4 veckor kvar innan det är dags för jobb och plugg igen. Nästa måndag drar vi iväg igen. Lååångt bort. Men jag säger inte vart! Inte än...