lördag 31 maj 2014

Gymnastik för hela slanten

Direkt från soft minisemester på Öland till gymnastikläger i Vänersborg. Liiiite skillnad. Från lugnet till..... ickelugnet. Nu är det ju inte så att yours truly gymnastiserar så värst mycket. Inte alls, om sanningen ska fram. Annat var det när jag var barn, då var det sommarkvällar fyllda med bryggor, handstående, hjulningar, och hitten o ditten. Det var Tiden Innan Alla Operationer. Några ryggingrepp, en handfull axeloperationer, armbåge, och diverse annan shit senare, var det kört. No more handstandlings, wheelnings, free-basing, etc. Men annars så
hade jag varit grym, tro mig : )

Dottern har tagit över mitt gymnastiserande. Fast på en helt annan level. Hon är awsome!!! Grym!!! Great!!! Duktig till tusen!!! Och jag? Vad gör jag, när dotter är i farten? Jag pluggar... Gör PowerPointPresentation. Jag sååå ogillar detta. Fortfarande. Men efter onsdag, då blir det gött : )

fredag 30 maj 2014

Borta och hemma

Tåg, tåg, tåg, det finns så mycket gott att säga om denna geniala uppfinning. Idag tillbringade jag återigen 4 timmar på tåget. Fantastiskt trevligt. Dottern hittade en role-model: en vacker kvinna, med många, långa, smala, flätor i sitt svarta hår. Knallröda!! På fingrarna satt de mest stora, fantasifulla och spännande ringar jag någonsin sett! Dottern häpnade. Jag med. Vi möttes vid toaletten. Kvinnan log rart mot dottern, dottern log om möjligt ännu rarare tillbaka, och fastnade med ögonen på kvinnans sjalett/scarf/huckle. Den var full av gnistrande stenar. Underbar. Dottern ville ha en likadan, det var hon tvärsäker på. Jag var beredd att hålla med - vill också ha... Men tror inte det passar mig, jag är för beige och blek hyn. Trots alla fröknarna. Dottern och kvinnan var båda vackert bruna. Jag blev lite avis. 
Sent och kort inlägg idag, please don't hit me bloggen. Blir bättre i morgon. Kanske....

torsdag 29 maj 2014

Limerick a la Öland

Hur sammanfattar man finfina dagar på Öland, med finfina föräldrarna, på bästa sätt? Men knappa 20 min. kvar till tolvslaget? Då tiden för att skicka iväg detta blogginlägg, liksom Askungens outfit, försvinner i intet? Ofta när jag vill ha nånting sagt blir det till en sångtext. Men jag kan ju inte gärna stämma upp i skön(?)sång här på bloggen! Istället pillrade jag ihop en liten limerick, igen, den tredje i mitt hela liv. Kommer snart. Måste bara återkoppla till mitt inlägg igår, men missuppfattade låttexter. Jag glömde nämligen min knäppaste. I alla år, fram till för nåt år sedan, förstod jag inte vad Aretha Franklin menade i låten "respect", trodde det var nonsens som hon bokstaverade. Och med tanke på att hon, i mina öron sjöng, "R. E. S. T. C. P. T" är det inte så konstigt. För vad betyder det? Nån som vet?
Hur som helst, här kommer limericken - och jag hann i tid i dag också ; )

Limerick: dagar på Öland
En mor och en far på Öland
får besök av sin dotter ibland.
Spelar yatzy och kubb,
käkar hemlagat krubb.
Och spanar efter snäppa och and!

onsdag 28 maj 2014

Vad gör älgarna?

Vem har inte missuppfattat sångtexter? Både svenska och engelska? De mest klassiska är ju psalmen "trygga räkan.." och julsången "räven överraskar grisen..." Själv har jag missuppfattat ett gäng, från reklamjinglar till ABBA. En favorit är den där reklamen för Blossa, ni vet, "b. l. o. s. s. a, glöggen heter Blossa". Där springer det ju runt massa gamla tomtar, vilket gjorde att jag i alla år trodde det var reklam för pensionärsförening. Dessutom, av någon konstig anledning, gjorde de reklam för socker samtidigt. Trodde jag. I mina öron sjöng de "P.R.O; S.S.A..."
En annan klassiker är i "mamma Mia", där jag alltid trott att de sjunger "blue, since the day we farted..." det ska nog vara "parted".
I den härliga Bob Marleylåten  "i shot the sheriff" fattade jag aldrig varför de sjöng om påskliljor,
"... but I didn't shoot no deffodil'. Ska ju såklart vara "deputy".
I låten "Shane Macgowen" missade jag totalt, och tyckte artisten, Hästpojken, sjöng "släng gitarren" istället för just "Shane MacGowen". Snacka om att missa målet.
Jag har fler exempel från mig själv, men stannar där. Så länge.

Dottern frågade mig igår vad "mustrerar" betyder. Jaa, det undrar jag också... Så jag försökte fråga om och om igen vad hon menar, dottern blev otålig "hör du inte? MUSTRERAR säger jag ju!!!"
 "Visst hör jag dig, älsklingsdotter, men jag vet inte vad du menar. När har du hört det"? frågar jag intresserat. Till svar fick jag "till exempel i låten - älgarna mustrerar" Då äntligen fattade vi varann, och jag berättade hur man gör när man demonstrerar. Dottern blev ivrig, detta ville hon minsann! Jag tog ett politiska parti som exempel, ett parti som vi starkt ogillar och tar avstånd ifrån. Beskrev hur man kunde skriva plakat och ropa ramsor. Dottern blev om möjligt ännu ivrigare, och kom på en del radda av kärnfulla och talande hejarop. De flesta var olika varianter av "Alla som vill får bo i Sverige".

I övrigt har det varit en toppendag, här på Öland. Det heter ju att Öland är "solens och vindarnas ö". Tyvärr hade Öland helt glömt bort det där med solen idag, men kompenserade med extra mycket blåst  istället. Ingen skada skedd, finns så mycket annat man kan göra än att njuta i/av solen: shoppa, spela spel, umgås, fika, mysa...sova..



tisdag 27 maj 2014

Att åka tåg genom Sverige...

Jag tycker många saker är fenomenalt bra uppfinningar, som jag ibland känner att jag missar. Eller glömmer bort. Det är allt möjligt, vänner; vykort; vattenkrig, som exempel. Och mycket annat som inte börjar på "V". Och, här är en av mina favoriter; att åka tåg!! Inte mellan Lindome och Mölndal, utan riktigt tåg. Flera-timmars-tåg-resor. Alltid på sommaren, gärna tidig morgon. Och fint väder. Så man kan sitta och titta ut över de vackra  Sverigevyerna. De blanka sjöarna, med de små gröna öarna. Jag har hittills åkt tåg tre gånger, som vuxen. Alltid i sällskap av dottern, 
Och det, mina vänner, är inget dåligt resesällskap!! Underbart go tjej att tåga med.
Jag brukar alltid fantisera om mina medpassagerare; vilka de är, vart de ska, med vem de är på väg, varför de åker tåg... Idag satt en man och pratade i sin mobil på upprörd franska. Han lät arg. Dottern fnissade lite nervöst - han lät ju verkligen arg. Dottern ville gå fram och titta på honom, men jag lyckade blåsa iväg det projektet!! Med på resan hade vi också Iris, dotterns besjälade, virkade docka. Hon tittade ut genom fönstret så snällt!
På en perrong, där tåget stannade till, satt en äldre man. Och stirrade på mig. Jag stirrade tillbaka. Ingen av oss vann. Tåget gled iväg, och vi hade kopplat ihop våra ögon!! Ingen av oss vek undan. Situationen fasade ut, och försvann.  Resten av tiden gottade mina ögon ner sig i den svenska försommarkvällen 

måndag 26 maj 2014

Easy come, easy go

Igår berättade jag ju om våra två nya räddningsobjekt i djurvärlden, som hamnade i min personliga kategori "äckliga-djur-jag-låtsas-gilla-inför-dottern-för-att-framstå-som-en-bra-mamma". De två nya, gröna larverna som jag hittade i min stackars hårt skadedjursdrabbade häck. Och nu menar jag buskhäck. Alltså, den häcken som är framför vårt hus, bestående av grenar och gröna blad!!! På sedvanligt vis stoppades de ju ner i en kakburk, med håligt lock. Grejen är den, att när jag tittade in där imorse hade de ju inte alls ätit upp varandra som jag hoppats. Tvärtom. De små bastarderna trivdes så gott, förutom att äta mycket löv och plutta ut mycket sk*t hade de ........ lagt massa äckliga, ljusbruna ägg!!! Blääääsch. Ofräscht, på nåt sätt. Dottern höll med, hon tyckte det blev lite väl mycket av det larviga. Så maken hällde ut dem på baksidan, i skogen. Men inte puppan, min gamla äpplelarvskompis. Den fick stanna kvar i kakburken. Vi hoppas den ska bli något alldeles extra, en vackert mystisk och sydeuropeisk fjäril. Äpplet var nämligen daterat från sydTyrolen, detta exotiska paradis : ~

I övrigt fajtas jag med Power point, min presentation. Tur nog har jag bra support här hemma, nämligen maken. Hyfsat med tålamod har han också, trots att jag gärna lägger större vikt vid animeringen av bilder än själva innehållet i pp:n. Men så är det, yours truly tycker det är viktigare att ett moln flyger in snyggt i bilden, än vad som står i molnet. Nåväl, det ska nog bli ordning på detta med, sa hon som tappade en ask nålar i en höstack!

söndag 25 maj 2014

Min knopp, min knopp...


Jag älskar min knopp. Alltså min rattknopp. Den är rund o fin o blank och bekväm att hålla i handen. Och så svänger bilen så lätt och käckt! Svängigt, liksom. Svängigt som en radiopopdänga. I l o v e it!!
Nu tänker ni som hängt med här ett tag: "men vad dillar hon om? Fk vägrade ju bistå med en rattknopp?" Jamenvisst, det är korrekt. Men tji fick Försäkringskassan, jag har en superstorasyster som tar vid där Fk fallererar. (Alltså, min storasyster är super. Jag har inte en superstor syster).
Tjusig va? Samma syrra har även förärat min bil, Sally, med följande varningsmärke. Hur jag klarat mig i alla år utan är ett av livets stora mysterier:
Om den sedan är så effektiv är en annan fråga, men Sally är iaf enligt lag en fisfri bil! Gott så.
I övrigt för jag en bitter och segdragen fajt mot alla eländes små larver, löss, svartmyror och diverse andra ovälkomna gäster i trädgården. Jag sprejar som en tok. På träd, på buskar, i jorden, i blommorna, överallt dyker de upp. Många önskar dottern vi ska ha till husdjur. Och efter att ha nekat sorkar, skogsmöss, vattensalamandrar, kopparorm mfl bostad, fick jag igår släppa in två stora, feta, gröna larver. De flyttade in i samma kakburk där min äpplelarv (se tidigare blogginlägg) softar i sin puppa. Tänkte de kunde äta upp varandra. Missberäkning från min sida. Shit. 

lördag 24 maj 2014

Och DÄR gick det iväg!!

-Vad menar hon nu? Undrar ni säkert. Jo, min undersökningsplan inför höstens magisteruppsats. Skickade in den just nu!!! Sköööönt! Det var xaminationsuppgift #6 denna termin. Nu har jag b a r a det svåraste kvar, att göra en power-point-presentation inför själva examinationen. Har gjort pp en gång tidigare i mitt liv. Blev ganska bra. Tog EVIGHETER att plita ihop. Jag har typ alldeles, alldeles för lite tid till detta denna gång. Kommer "inte att gå". Dessutom gillar jag inteinteinteinte att stå och göra en pp-p inför stor grupp. Annars kan jag prata lite hursomhelst, inför många individer eller inför få individer. Men i sällskap med pp får jag största nervpressen i stan. Jag är dessutom inte kompatibel med pc. Det är som i den där välkända sloganen "Jag säger ja tack till Mac!" Kanske inte är så välkänd, när jag tänker efter. Kom på den alldeles själv precis i detta nu. Skulle ljuga om jag påstod något annat. Och jag ljuger aldrig för någon som jag erkänt att jag är bra på att ljuga! (Se tidigare blogginlägg). Då jag ju har erkänt detta inför min blogg blir det endast sanningar jag presenterar här. Så gott som. 

fredag 23 maj 2014

Kväll på balkongen

Sitter på balkongen. Klockan är ca 23.00, och jag har bara en liten, randig pyjamas (!) på mig. Behövs inte mer. Till sällskap har jag katten, maken, fyra välluktande blockljus och en Mint Julep. Eller två. Lyssnar efter våra ugglekids i skogen, tycker mig höra ett svagt rop. Ett knirpande ljud hörs plötsligt i luften, -vad var det? Skalbagge kanske. (Eeww, hoppas inte det). Svagt hörs kvällssuddande grannar, tror de firar nån födelsedag. Annars är det ganska tyst, här i vår bokskog. Livet känns helt plötsligt härligt. Livet är, trots sina försök att sätta fällben för mig och mina nära o kära titt som tätt, en spännande och rolig uppfinning. Det gäller bara att försöka undvika de djupaste fällorna, de farligaste vägarna, alla snubbeltrådar som sitter uppspända här och där.

Terminen går in i sin slutfas, jag kämpar på med min undersökningsplan inför magisteruppsatsen till hösten. Längtar mer efter den diktkurs jag ska börja gå i juni. Försöker gegga ner mig i begrepp som hermeneutisk forskningsansats, diskursanalys, teorier, begrepp, referenser, termer... Men det är för varmt. För försomrigt. Så mina fingrar trycker bort det dokumentet, och öppnar det där haikus, tankas, limerickar m.m föds. I smyg, nästa lite skämsigt inför forskardelen av hjärnan, skriver jag små haikus. Det är skönt att roa hjärnan med något den tycker om! Steppar sedan fort tillbaks till undersökningsplanen, skriver pliktskyldigt och samvetsgrant vidare på den. Men efter den 5e juni, då är det sommarlov från skolan, då blir yours truly hobbypoet : )
Här kommer en liten haiku jag skrev häromsistens:

Haiku: vårnatt
I natt flyr ugglan
omsluts av vårens grönska
skogens lyktor släcks.



torsdag 22 maj 2014

Vad händer på bron...

Några gånger i veckan kör jag dottern till gymnastikträning. Vägen dit går via en stor bro, över motorvägen. Massa bilar både under och runtomkring. Häromdagen inträffade en liten ögonblickssituation på bron som jag inte kunnat släppa. När vi kommit ungefär halva bron fångade mina ögon något. Någon. Det var en ensam liten varelse. En liten människa, som kanske inte egentligen var SÅ liten, men som gav ett litet intryck. Övergiven liksom. Människan var helt klädd i svart, från den svarta hoodieluvan uppe på huvudet, ner till benen. Fötterna, dvs skorna, såg jag inte. 

Den lilla människan satt nämligen vid brokanten, med benen under räcket ner mot motorvägen, och tittade ner på vägen under sig. Alldeles ensam på bron, men bilar som bara åkte förbi. Snabbt, snabbt, alla har bråttom och åker fortare än de är tillåtna att göra. Jag med. Saktade iofs in, men stannade inte för att fråga om allt var ok. Händelsen har etsat sig fast i minnet. Vad gjorde hon/han? Tänkte på? Hade för plan? Varför sitter man på en bro, instängd i svarta kläder och dinglar med benen, alldeles för sig själv. Vad tänker man på? Jag funderar ganska mycket på detta, och undrar vad som hände. Kanske ingenting. Kanske gick den bara hem sedan. Utan skrämmande tankar i huvudet, utan grubblerier på liv och död, utan att vilja hoppa ner från bron.

onsdag 21 maj 2014

Syrener, syrener, syrener

Jag har ju tidigare bedrivit en autoetnografisk (!) forskning om ord och lukter. Dvs om mig, av mig, med mig i centrum. Och idag kom jag ihop mig med en lukt som nästan kommer upp i dammsugarutblåsets storhet. Våra syrener! Egna syrener! Som jag och dottern smidigt knipsade av från syrenbusken (-trädet?) på vår tomt. Låter kanske underligt att jag gjort denna fantastiska doftupptäckt först nu, eftersom vi haft syrenen i 10 år ungefär. Har aldrig knipsat in några kvistar förrän idag. Så nu har det spridit sig en härlig syrendoftimpregnering i hela vårt lilla hus. När vi gick där och knipsade berättade jag för dottern var vår syren kommer ifrån. Den är på inget sätt ny, utan växte förr i tiden hos min farmor och farfar. Så man kan säga att syrenen, just denna, och dess doft har ett stort affektionsvärde hos mig! Den luktar lika mycket skolavslutning/student som alla andra, men toppar med en underbar aura av barndom.

tisdag 20 maj 2014

När orden inte räcker blir det en dagsrapport

Jag brukar kunna skriva, prata, argumentera, eller i alla fall hitta på sångtexter, om och till allt. Inget ämne brukar kunna passera obemärkt förbi min hjärna. Men ibland, ytterst sällan, är det stopp. Som att dricka jordgubbsmilkshake med för smalt sugrör och en jordgubbsbit fastnar obönhörlig. Kommer varken upp eller ner. I kväll är en sådan kväll, när allt som hänt stockar sig och inte transporteras från hjärnan till fingrarna som skriver. Men en rapport från dagen fixar jag till, kommer här:

Vi, dvs jag, maken och dottern var i Jönköping idag. Träffade axelspecialist till min havererade sk*taxel. Efter det bad fågelskådardottern om ett besök på Jönköpings fågelmuseum, där fåglar från slutet av 1800-talet och början på 1900-talet satt uppstoppade och fina i glasmonterar. Dottern var i himmelriket!! Och imponerande duktig i att känna igen arter. Jag och maken stod oss släta i jämförelse.
Där, i Stadsparken fanns även en labyrint. Min första. Kul! Dottern sprang omkring, smög, lekte lurpassade på oss för att inte bli upptäck. Maken och jag gjorde lite tvärtom, försökte hitta varandra för lite romantisk tête-a-tête. Labyrinter är ju väldigt romantiska, har en ju sett på film. Men kanske inte en stickbusklabyrint med ett gäng skolelever i gångarna...
Utsikten var däremot bedårande!
We'll be back, dear Jönköping : )

måndag 19 maj 2014

Godis, tårtor, kakor och milkshake!

Idag har yours truly varit på konferenshotell minsann. Det händer inte dagligdags direkt. Eller veckovis. Eller ens i månadscykler. Det händer e x t r e m t sällan. Men idag var vi där. Största behållningen var maten. Läs fikat. Läs allt som är onyttig. Det var så oväntat, det känns som att alla ska vara så förbenat nyttiga nu för tiden. Fram för mer onyttigheter, det sätter piff på livet!

Det började egentligen redan till frukosten, där det serverades småkakor. Mums, I love småkakor på konferenshotell. Sedan, in i konferenssalen. Där var den obligatoriska frukten uppblandad med syrliga karameller, vilka låg på varje persons plats. Så att ingen skulle missa godiset. Till lunch serverades det en fabulös salladsbuffé, i särklass smakfull, till detta mat. Inget att säga om det. Men till efterätt var det mockatårta, Napoleonbakelsetårta och ännu mer kakor. Puh. Som om detta inte var nog fick vi eftermiddagsfika med diverse olika bakverk, såsom wienerbrödliknande saker, donutbollar, småkakor, etc, till detta serverades en underbar smoothiekaffechokladslush nånting. Men vet ni vad det mest spektakulära var? Att utanför konferensrummet, på en vägg, fanns det LÖSGODIS! Plockgodis! G R A T I S!!!!!! Och söta, små, vita papperspåsar att lägga det i. Som påminde om tidig bardom, när vi gick till lilla, lokala Ica-handlaren och köpte lördagsgodis över disk. Enligt den klassiska "en sån, två såna, en sån, nej förresten, två såna...och ett bugg" sättet att köpa sitt godis. Hur som helst, här fick vi alltså godis. Helt otroligt. Grymt. Fantastiskt. Gott. Själv sparar jag mitt godis till lördag, till dottern. Tror jag. Lite iaf. Mycket äter jag nog upp själv. När dagens godsaker lämnat magen och börjat cirkulera runt i kroppen, så jag inte är så mätt som nu, då ska jag njuta av mitt byte : )

söndag 18 maj 2014

Jag är sur...gnällig...artrosig...

Ibland lyckas jag strunta i mina strejkande händer. Eller inte riktigt, men nära inpå. Allt sedan min axel blev totalhavererad har jag sagt att jag klarar mig utan höger axelfunktion, bara mina händer är u.a. Prickfria. Anmärkningslösa. Högfungerande. Användbara. Så har jag lärt mig att både virka och slå frivoliteter. Och göra roliga frisyrer på dottern. Speciellt att virka har jag utvecklats till en nästintill perfekt handarbetstant - med egna virkrecept på det mesta. Men nähä då, så bra skulle det inte vara. De där jä*ra sk*t händerna skulle minsann lägga av. Började med ena handens fingrar, spred sig till andra handens, och nu är även handlederna stela på morgonen. Artros, they say. I fingerlederna, they say. Ingen vill hjälpa mig, de säger att ingen kan hjälpa mig, vem tar hand om artos liksom?? Det gör ont. Det är stelt. Och ni som undrar hur det går med min havregrynsgrötsbehandling kan jag säga att..... jag är innerligt trött på havregrynsgröt! Imorse, till frukost, skulle vi äta just havregrynsgröt. Det tog emot för yours truly. Som att äta svensk sjukvård. Det står mig upp i halsen, klimpig och klumpig. Detta var ett gnällinlägg. Ta det från mig - 
det ska i n t e bli en vana!

lördag 17 maj 2014

Gebegevarvet, inkl limerick

Ingen har väl missat att det var Göteborgsvarvet idag?! Jag har förärat dagen med en limerick:

Limerick: gbgvarvet
Det drällde av löpare i stan
svettångor i Götet hela dan.
Solen stekte,
vinden smekte.
Själv fikade jag på en gräsplan!

Återigen spåddes vädret bli drägligt, men lyckades ändå bli odrägligt varmt. Jag är, från botten av mitt hjärta, djupt imponerad av ALLA som sprang/joggade/lunkade/lufsade/promenerade/hasade sig runt idag. Djupt imponerad. Ni var ju så många. Så målinriktade, fokuserade, glada, sammanbitna, och framförallt, svettiga!! Jag o dottern peppade från en mysig, soft gräsplätt. Vi åt och fikade av hjärtans lust. Dottern intog sin favoritposition på Varvet:
Där uppe satt hon, med en Dumleklubba som sällskap, tjoade lite sporadiskt och halvhjärtat till löparna. Så kom han då, maken, tillika dotterns pappa, och susade förbi. På lätta fötter. Ni se vad lätta fötterna är, de nuddar inte ens marken. Tyvärr blev det för varmt för att persa, men två små minuter över pers i en värme som makens kropp och själ hatar att springa i är MVG med spets : )




fredag 16 maj 2014

Är det en skorpion???

Jag och dottern var på en parkeringsplats igår, på ett torg med det poetiskt tilltalande namnet "Rymdtorget". Då kommer en kvinna gående med ett barn. Hand i hand och glatt samspråkande. Som vi. Vi hör deras skratt klinga. Skillnaden mellan oss är att kvinnan är klädd i svart, heltäckande burka. (Tror jag). Bara en springa för ögonen är utan tyg. Dottern tittar nyfiket. Tror det är första gången hon ser denna klädedräkt. Väl inne i bilen säger hon "Mamma. Hon såg ut som en skorpion med de svarta kläderna på hela kroppen!"
Jag "Va?? Som en skorpion? Hur då?" Dottern förklarar, 
"du vet. Som en sån där som smyger runt och spanar på tjuvar".
Hmm, här tänker yours truly snabbt. Jag fattar vad hon menar. Gör ni??!
Jag, "Är det en SPION du menar" Dottern jakar, visst, spion är det ju. Viss skillnad. Jag kan inte låta bli 
att skratta, trots att jag inte brukar skratta åt min dotters felsägningar. Men detta var ju en så rolig hopblandning.
Som sagt, hon är solen i mitt liv, detta fantastiskt härliga barn!
På tal om barn fick jag idag ett finfint vykort från Sveriges, kanske världens, just nu mest uppmärksammade barnboksförfattare. Som tackade så vackert för det ex av "Nu ska vi busa! sa Bråkstakarna" hon fått i påskpresent. Att få beröm för sin debutbok av en så förnämlig författare, det gör mig så glad så glad : D

torsdag 15 maj 2014

Potejto potato!!

"Du sökte en kvinna och fann ett världskrig. Du är besviken".
. Eller,
"Du sökte ett världskrig och fann en kvinna. Du är besviken".

Detta gräver och grubblar i mig. Vilket är det? Och stämmer något av ovanstående citat in på någon känd poet? Vem i så fall? Var? När? Hur!! Jag vrider och vänder på detta, vill gärna veta vilket som är rätt.
Ibland fungerar min minnesfunktion i hjärnan helt prickfritt, jag har ett nästan fotografiskt minne. Men ibland (läs alltför ofta) sviker det mig. Och då blandas allt runt i, min stackars, för tillfället, överfulla hjärna och jag kommer ihåg heeelt galet. Här hamnar i allra högsta grad ordspråk, aforismer och dikter. Och människor. Och saker jag ska göra. Jag har en tendens att vilja hjälpa alla medmänniskor om jag kan. Oavsett hur jag har det med tiden, eller tanke på mitt "schema". (Tror jag skrivit om mitt mantra "Jag fixar det" i ett tidigare blogginlägg.)

Problemet för mig är att jag lovar att komma ihåg, men ändå glömmer bort. Eftersom jag dessutom är en hejare på att ljuga (snällt) låtsas jag ibland att jag kan saker, och kommer ihåg saker. Detta utövar jag mest när det kommer till ordspråk och andra uttryck. Då skarvar jag och och hittar på, t.ex. låtsas kunna citera/recitera utan att egentligen kunna på riktigt. Ett ordspråk kan bli helt förvrängt, men ändå låta trovärdigt, när jag drar till med något som jag tycker låter bra. Exempelvis:
 "man kan alltid slå två gånger på samma fluga",
"vad är en höna jämfört med ett ägg"
 "kasta inte glas i stenhus",
"det finns vatten även på andra sidan bron",
 "grannens gräs är alltid mossigare"!'

 Säg att någon på jobbet, eller intejobbet, behöver hjälp med något. Frågar mig. Och jag? "Jag fixar det"! Detta är också min ambition. Men det är omöjligt att minnas! Så, skriver jag inte upp något viktigt jag ska göra/komma ihåg, är det borta! Puts väck bara, helt utan förvarning. -Syns det inte så finns det inte, tänker min hjärna och kikar ner i kalendern på  iPhonen.





onsdag 14 maj 2014

I den bästa av världar...

Ibland händer saker fort. Oväntat. Allt kan ändras på ett ögonblick. Ibland är det bra, ibland är det dåligt. Men alltid, alltid får det mig att tänka till. Stanna upp. Dra efter andan. Vissa ögonblick önskar jag skulle gå att radera, rewinda, redigera. Göra om och göra nytt. Ofelbart. Andra ögonblick önskar jag gick att pausa, förlänga, spara för att uppleva om och om igen. Ögonblick kan vara långa, ögonblick kan vara korta, för mig är ögonblick stunder som oftast passerar med eftertryck. Ett exempel är när jag och min cykel ramlade på en förrädisk isfläck för drygt fem år sedan. Ett ögonblicks verk, men som lämnat ett megastort eftertryck i mig och mitt liv. Det hände inte så mycket just då, i fallet, men det startade ett oändligt "ringar-på-vattnet" förlopp. Som har lett till en totalkraschad högeraxel.

Ofta tror jag att allting i livet bara sker av en slump i våra liv, utan baktanke, utan ödets inblandning, utan styrning. Ibland, när saker n ä s t a n händer men ändå inte gör det, när jag ser min älskade make och vår älskade dotter, när livet låter sig reflekteras över, då tror jag att allt har en mening ändå. Kanske inte att någon annan skapat denna mening åt just mig, men att jag är i ett sammanhang där jag skapar min egen mening med livet.

Ett ögonblick som jag ofta, ofta fortfarande spelar upp i minnet är när jag såg vår dotter för första gången. Det är ett ögonblick som jag i minnet försökt detaljspara och göra ett oändlig lyckorus av. Ett ögonblick att plocka fram, vända och vrida på, lukta på, lyssna på och känna på. Lycka : )

tisdag 13 maj 2014

Galen i skogsregn

Som framgick av mitt inlägg igår är jag svag för regn på sommaren - allt luktar så gott då! Men faktum är att jag överhuvudtaget är svag för regn. Gärna i kombo med skog. Och sommar. Maken är svag för skogen på försommaren pga de vackra färgerna. Han odlar ett passionerat intresse för fotografering, och när han ser ett vackert ljus är han och hans kamera svårstoppade. Ikväll var just en sådan kväll i bokskogen, där vi bor. Eftersom dottern sov sött, och katten dissade regnet var det yours truly som snällt fick modella. Till sist, efter att vackert poserat i olika miljöer (från att stoppa in huvudet i äppelträdet till att stilla stirra upp mot regnhimlen) fick jag ett infall. Hoppa i vattenpölen på stigen! Tyckte det var en bra idé. Maken tyckte också det var en bra idé. Att jag skulle hoppa alltså, inte han. Han skulle fota. Så håll till godo, såhär såg det ut!


Jag ser verkligen helt galen ut. Bindgalen. Men det är skönt ibland. Att släppa lös det vilda och okontrollerade i sitt inre. Ibland lägger jag så stor del av dygnet på att vara behärskad, kontrollerad, lugn och disciplinerad. 
- De fina bilderna då? undrar ni kanske, får ni inte se dem? Näppe! Iaf inte idag. Men jag kan säga så mycket som att de blev riktigt fina. En bokskog på försommaren i regnet, det är svårslaget!!



måndag 12 maj 2014

Vackra lukter och fula ord

För ett tag sedan delade jag med mig av min bästa doft/lukt när jag var barn (utsugsluften från dammsugaren) och mitt vackraste ord (polygrip). Det där med dammsugaren är faktiskt helt sant, det finns de som ifrågasatt mitt luktsinne efter detta tillkännagivande. Men naturligtvis, kära ni, tycker jag om att lukta på precis samma saker som alla ni andra också. Fräscha saker. Som:
Regn på nyklippt sommargräsmatta.
Regn på försommarens syrener.
Regn på sommarvarm asfalt.
Regn på sommaruppvärmd hud.
Regn på kaprifoler i sommarnatten. (I synnerhet när en vinglar hem från nattbussen, och är tonåring och småberusad av känslan att hela livet ligger framför en symboliserad av en lång sommar utan synbart slut).
Regn och sommar har utkristalliserat sig som nyckelord, märker jag. Och kanske är det så.
Att regn + sommar = härliga dofter. För ärligt talat, sol + sommar = svettiga odörer.

Men orden då, hur var det med polygrip, kanske någon tänker på. Där har jag inte vettigare alternativ, bara gryning då. Däremot ord som jag inte tycker om, där kan jag presentera en radda. Inte innehållet nödvändigtvis, utan orden i sig. Här är ett urval ord som jag inte kan ta i min mun:
Fredagsmys (ryyyyyser)
Mello (urk)
Dagis (bläsch, inte funnits på 15 år)
Jajja-dig (tillrättavisande mot barn, även Ajabaja o co kvalar in här)
Korvlåda (med stark Göteborgs-/Mölndals dialekt)
Tomtegröt (som omskrivning till risgrynsgröt. Den äkta tomtegröten förr i tiden var havregrynsgröt, fattiga bönder hade inte råd att ställa ut den dyra risgrynsgröten till gårdens tomtar!!)

Det finns säkert många som har invändningar och åsikter om mina ordlistor. Men ta det inte så allvarligt, det är bara yours truly's ödmjuka tyckanden : )

söndag 11 maj 2014

Upp på barrikaden, eller inte upp på barrikaden...

Idag vill jag egentligen upp på barrikaden! Beväpnad med min snabbflygande penna vill jag skriva ut mitt budskap. Basunera ut min ilska över inskränkthet och intolerans, mot smygrasism och smygfascism. När jag läser goda människors bloggar, krönikor, inlägg och utlägg, inser jag att andra redan skrivit allt det jag menar. Och skrivit det väldigt bra dessutom. Dagens rosbukett till er <3

Det jag vill kämpa för och emot är allt från bakverk med rasistiskt namn (bort med det!!) till artist som bejakar sig själv och står för den den är (mer sånt!!). Tyvärr, efter vissa andra vändor jag gjort uppe på barrikader, vet jag att det kan blåsa snålvindar där. Att motattacker kan komma farande från olika håll och kanter, både elaka och trångsynta. Jag har lärt mig att det finns människor som vill missförstå allt man menar, vända och vrida på ens åsikter till oigenkännlighet, göra fula påhopp och helt enkelt bara jäklas. Men. Jag har också lärt mig att man kan få vänner där, bundsförvanter, medmänniskor. Hitta dem som tycker som en själv, lära sig massor om andra och om sig själv.

Så, jag blickar upp mot barrikaden.
 Å ena sidan längtansfullt - det är spännande där i hetluften! Känslan av att vinna en ordduell är härlig! Å andra sidan luttrat - det är ingen idé. Allt som händer är att jag blir trött och less.

Men, what the heck. Take it or leave it. Här är mitt ställningstagande:

DETHETERINTENEGERBOLLOCHCONCHITAWURSTÄRENVÄRDIGVINNARE

Puuhh, puuhh, puuhh. Nu är det sagt. Känns skönt.

lördag 10 maj 2014

Fynd på kissepausen

Idag var vi i Tidaholm, dottern tävlade i AG (artistisk gymnastik). Hon gjorde 4 grymma serier, och belönades med den mycket hedervärda, men ändå lite retliga, 4e platsen. 0.5 pyttiga poäng från bronsbucklan. Då det var första riktiga tävlingen, och dottern nog var yngst i sin grupp, är det en prestation värd guld. Dottern var själv "skitnöjd", härligthärligt! Ni vet den där känslan man kan få ibland som förälder, att man är beredd att ge allt till sitt barn som det ber om? När man tycker det gjort något extraordinärt, eller blivit jätteledset av någon anledning? Idag var en sån dag, hade dottern bett om en ponny att ha på gräsmattan hade jag åkt till närmsta uppfödare och köpt en! Som tur var bad hon bara om sushi, och det var ju lättare fixat.

Hur som helst, på vägen hem stannade vi för akut kisspaus. Jag o dottern skulle ut i naturen. Hon med gymnastikdräkt, jag med artrosfingrarna och pajade axeln. Vi var inte direkt smidiga, nån av oss. Vi hittade ett mystiskt rött litet skjulhus att gömma oss bakom. Med två halvruttna, gröna dörrar. Dottern undrade, med darrig stämma, om vi skulle gå in och kissa, något varken hon eller jag nånsin skulle vågat. Ever! Jag fick direkt känslan av att hamnat i en deckare, att någon skulle hoppa fram ur lillahuset och skrämma skiten ur oss där vi satt med byxorna nere. Jag letade efter mystiska föremål på marken, mina ögon föll först på en skum, svart termovante som var halvt nergrävd. Jag hajade till,-var det något mer depraverat som var nergrävt också? Då såg jag den. Skatten!! Jag visade dottern. Hon visste inte vad det var, och sa ett eftertryckligt "Usch"! Jag berättade vad det var, men var för skraj för påhittade nergrävda kroppsdelar för att plocka med. Däremot studsade maken ut ur bilen, som skjuten ur en kanon, när jag berättade vad vi hittat. Och han vågade ta med den (jag berättade inte om mina andra farhågor). Vad det var? En jättestor stenmurkla!! Kolla!
Giftig som tusan i detta skick. Jag gör det jag alltid gör när jag inte vet vad jag ska göra av, och med, saker som dyker upp i naturen. Jag ringer min pappa! Där finns alltid en uppsjö av kunskap och smarta lösningar. Så, nu är vår skatt kokad två gånger, och väntar på att ta en tur i stekpannan och vidare ner i våra magar via en smarrig sås. -Om den är garanterat giftfri nu? -Tillräckligt, enligt expertisen : ))

fredag 9 maj 2014

Exotiska djur och adjö

Som ni kanske förstått är dottern en djurvän av högsta kvalitet. Idag, tex, var hon på utflykt med skolan och hittade en skadad..... fluga! Denna fluga bar hon sedan tillbaka till skolan (ganska lååångt), bäddade ner den i sin extraklädeslåda, lekte lite med den. När jag kom tog hon fram sin skadade fluga och ville ta hem den. Rädda den. Men där gick min gräns, så den gömdes i en buske på skolan istället! Lilla fina Flugis : )

Väl hemma togs det sikte på nya djur, salamandrarna i brunnen vid dammen. Såhär söta är de:
Dessutom tydligen fridlysta, exotiska, och ovanliga. Svårt att se här men den mörka ser ut som en dinosaurie i vattnet. Dottern ville ta hem dem (!), men här kunde jag förlita mig till lagens långa arm. I alla fall tror jag det är förbjudet att fånga hem dem. 
En annan som gillar att hänga med till dammen är katten. Annars ligger hon mest på matsalsbordet och slöar!



Idag försökte jag på mig att virka en mormorsmohairruta till min pläd, men det gjorde så attans ont i artrosfingrarna. Kändes som tack och adjö till mitt älskade virkande. Det gör ont i både kropp, själ och hjärta att erkänna. Men, det som oförhappandes kan bli dåligt kan ju också oförhappandes bli bra igen. Tänker jag iaf. Men jag har hittat ett godtagligt substitut, som fingrarna köper, att skriva haikus! Mer om detta en annan dag.

torsdag 8 maj 2014

Larvigt äpple

-Eeewww, grooouse, idag fick jag min äckligaste äppleexperience. Nu undrar säkert ni vad yours truly råkat ut för. Jo, så här var det. Jag satt i godan ro och tuggade på ett finfint grönt äpple, medans dottern tränade gymnastik och jag pluggade. Det är en bra kombo i vanliga fall, för dotterns alla krusiduller, volter, flickisar, saltosar, hipps och happs brukar vara både lugnande och inspirerande för min studiesjäl. Men idag var jag trött på plugg, trött på allt material jag fått för mig att tröska mig igenom, det är artiklar, avhandlingar, studier, antologier, böcker, engelska artiklar, informationsmaterial, skrifter, paragrafer, planer... Så där satt jag och kände mig lite desillusionerad. Jag tog en tugga på mitt äpple, och skulle just ta en tugga till när jag av en slump tittar till mitt äpple. Och ser en rätt stor grön orm! Eller ja, orm och orm, om sanningen ska fram så var det nog mer en larv. Mörkgrön. Inte helt liten. Eller?

Stor, liten, eller mittemellan spelar ingen roll, jag hade en ganska stor (!?) larv i mitt fina äpple.
Vad göra? Jag gjorde det enda logiska, och ropade på dottern. Och som den otrolig djurintresserade lilla människan hon är  ville hon ju ta med den hem. Nu kommer jag ihåg glada fragment från min barndom, där vi hade larver inomhus för att se vad det skulle bli och  framförallt tyckte detta var jättekul. Dottern tar med sig larven hem. -Vart den ska bo? Hemma hos oss såklart! You win some, you lose some! Så, grodynglena  åkte tillbaks till dammen, och in i kakburksakvariet (som nu är kakburksterrarie) flyttade lilla Larvis in. Ska bli kul att se vad det är som krupit i mitt äpple, kanske något exotisk?!

onsdag 7 maj 2014

Vet de själva vad de säger och säljer?!

"Önskar du nångång att du hade ett trollspö som tog bort alla dina skönhetsfel"? frågar reklamen mig via en känd, vacker, svensk sångerska när jag slår på TVn, och jag hajar till. Stoppar upp. Kommer av mig. -Mina skönhetsfel? - M i n a skönhets f e l?  Vad menar reklamen? Vad är det som är fel? Är det månne min myriad av glada fräknar som breder ut sig av vårsolens glans? Är det mina skrattrynkor, mina små ljusa fjun på läppen, mina ögonlock som ibland tyngs av trötthet?
 Detta som är jag, mina signum, mitt utseende. Är det mina skönhetsfel? Eller är det min kropp hon inte är nöjd med, som skulle belamras av diverse skönhetsfel? 
Näe, reklamen verkar ha siktet inställt på ansiktet. Fortsättningen får mig att, i alla fall till en början, att bli lugn: "Riktig skönhet kommer inifrån" framhärdar reklamens ansikte utåt. Aha!! Kommer riktig skönhet inifrån nu? Men trollspöet som skulle ta bort mina skönhetsfel då? Vad hände med det? Då slår det mig, det kanske är MAT reklamen handlar om? Ska man ÄTA produkterna? Eller ändra sitt sätt och sitt sinne? Kanske är det personligheten som ska bearbetas, mental coachträningsgrejs?
Men så hör jag några av namnen på produkterna; det är perfect shade hit, och sun kissed look dit. Det är longblablabla mascara och miracle cone concealer tjosans. Det är, hör och häpna, 
8 f a n t a s t i s k a produkter man får för ett oslagbart pris. Oslagbart! Jag fattar ju nu helt säkert att det är ansiktet som ska fixas med mirakelprodukter.

 -Och det där med att skönheten kommer inifrån, tänker ni kanske. Jo, här ska ni få höra. Produkternas ansikten (det är flera vackra kvinnor som är involverade), utåt i TVreklamen är mycket övertygande här, och menar att deras skönhetsprodukter tar fram min inre skönhet men döljer mina skönhetsfel. HA!!! In your face liksom! 
Så om jag kletar omkring 8 mirakelprodukter i mitt ansikte, är det samma sak som att jag svingar ett trollspö som tar bort mina skönhetsfel, och jag låter min skönhet komma inifrån samtidigt som jag tar bort mina skönhetsfel. 
-Fick ni ihop den där ekvationen? För det får baske mig inte jag! Så jag tänker fortsätta vara jag på mitt sätt; prioritera att vara en god människa och skita i mina eventuella skönhetsfel : ) 

 

tisdag 6 maj 2014

Å så en till...och en skimrande sjöhäst

Kommer ni ihåg att dottern införskaffade 3 1/2 grodyngel häromdan? De var nere och vände på 3 då den som var halvdöd (nr 1/2) dog, men är nu uppe i 4. En till har lyckats slinka in i kakburksakvariet, trots att dottern hade lovat att inte putta in fler... Men denna räddades visst från en spann, där den halvtorr satt på väggen. Jag bidar min tid, slår vad om att det kommer smyga sig dit någon mer. Men jag hoppas inte det!

Dottern har problem med vader och hälar, hon är för kort i vadmuskler och hälsenor. Inte helt lätt när man är gymnast, men en konsekvens av tågång som liten. Tyvärr... Siri 7 1/2 år är ganska sur på Siri 2 1/2 år för att hon började gå på tå. Eller springa rättare sagt. Hur som helst, jag o maken har lovat att hjälpa henne. För min del innebär det b.la massage varje kväll. Hittills har jag använt en fantastisk massageolja som jag fått av min snälla syrra, men den vill jag inte riktigt slösa på dotterns vader. Så jag hittade en oöppnad tub bodylotionkräm som vi köpt på rea. -Den blir bra! tänkte jag utan att läsa på tuben. Klämmer ut en rejäl klick. För det första så luktar den Coca-Cola goes spearmint och blommor, för det andra så är den skimrande! Och inte lite heller! Dotterns vader blir nästan självlysande. Dottern kan inte ligga stilla och slappna av när hennes mamma ropar -oj, wow, du är helt glittrig! Men ligg stilla nu!!" För att jämna ut resultatet smetade jag ut shimmering bodymilk över hela dottern. Hur jag tänkte där är lite oklart. Men ojojoj, vad dottern skimrar, glittrar och glänser. Hon krumbuktar runt sig i sängen för att titta på alla sina delar, och är mycket nöjd. Jag är sådärnöjd. Dottern hoppas det ska vara kvar imorgon, så hon kan visa i skolan. Jag, personligen, hoppas det ska vara borta imorgon. Så hon blir vanlig dotter igen, min skimrande sjöhäst : )

måndag 5 maj 2014

En författares utvidgning

Jag pluggar mycket just nu, det är slutspurt för terminen. Dvs termin fem av sex möjliga. När jag summerar bakåt har det gått förvånansvärt bra för mitt pluggande. Här inneräknas mina 7.5p i en fristående Astrid Lindgrenkurs jag tog. Jag lyckades knapra ihop VG i att analysera Astrids texter, livsverk, samhällsengagemang, kamp uppe på barrikaden för den lilla människan. "En liten tuva välter stort lass" osv. Och jag tänker; att precis sådär som Astrid Lindgren skulle jag också vilja vara!
 Inte bara framgångsrik barnboksförfattare (trots att det är min högsta dröm), utan att våga sticka ut hakan, säga ifrån, stå för det jag tycker och tror på, stå för den jag är. Och trycka upp det i arsl.. ansiktet på de inskränkta, kapitalistiska, vinstvridna politiker som styr i vårt land. Men gör jag det? Vad gör jag för nytta egentligen? 

Tidigare har jag ju kommit fram till att det är skönt när jag nått en viss ålder, på något sätt struntar jag nu mer i vad andra tycker om mig, i att vara korrekt, i att bete mig på ett visst sätt, i att vara som alla andra. Så kanske kommer jag våga bli politisk, våga bli Astrid Lindgrensk framöver : )

Hur som helst, så pluggar jag mycket nu, och skriver mycket akademiskt korrekt. Då känner jag för att vända tvärtom, göra ett skriftligt lappkast. Jag tror, ta mig tusan, att det bor en gryende poet i yours truly! En diktarsjäl! Jag är helt inne på att lära mig alla olika versmått, och skriva därefter. Ska gå diktkurs i sommar. Odla bildligt skägg, bli intråvärt, mystisk och mångtydig. Idag smygstartade jag min diktkarriär med att skriva mitt livs första limerick. Hålla till goda, världspremiär:

 kille från Kode
En trendkänslig kille från Kode
en finflicka från Onsala sporde:
-Svara mig nu, 
vill du bli min fru?,
att va' gift är nästa års mode!

Jag hörde och såg att Barchettan inte fastnade i gårdagens blogginlägg, gör ett nytt försök nu



söndag 4 maj 2014

Barchetta in my heart and soul

För första gången i mitt liv har jag fallit pladask i kärlek i en bil. Åhh, den sötaste, finaste, coolaste, ballaste bilen som gudarna skapat. De italienska gudarna dessutom.
Eller hur??!! Visst är den fin?! Fiat Barchetta, låter som honung och musik.
Finns finare varianter iofs, hittade en oerhört fin variant med röd skinnklädsel. Både jag och dottern dreglade över iPaden och tittade o drömde. Jag "tänk dig att glida till skolan i den där du..." 
Dottern "Jag ska köpa den till dig mamma.." Älskade älsklingsbarnet, hon är god som guld då och så, den lilla fina människan.
Mmmm, viiiilll hhhhhaaa..... Mitt stora problem är ju att jag inte kan växla med en manuell växellåda. Dottern löser det också, och lovar att växla för mig. Ja, men då så! Då är väl saken biff, och cabben är min!!! Men nej, så lätt är det inte! Såklart inte!! Vad som hindrar? Det är väl den där tråkiga biten i min kropp och själ som kallas Sunda Förnuftet. Jag vill inte ha mitt Sunda Förnuft, har inte bett om det och skulle troligtvis klara mig betydligt bättre utan. Jag tror människor utan Sunt Förnuft är fria, glada och förlösta individer, som är härliga och spontana. Baksidan med detta ser jag såklart i n t e. Maken är också utrustad med ett Sunt Förnuft i allmänhet, och mot specifika föremål i synnerhet. Och mot en cab Fiat Burchetta i extrasynnerhet. Så vi får se vem som vinner denna battlern, ett Sunt Förnuft eller en Sprallig Själ : ) 

lördag 3 maj 2014

När alla går analogt...

Analogt verkar vara the shit nu för tiden. "Alla" fotar analogt. Och inte bara fotar, det ska framställas och framkallas efter alla konstens regler. Konstens regler..Kanske ligger sanningen i de två orden. Konstens. Regler. Det blir en konstform, ett sätt att leva. Ungefär som att baka surdegsbröd, eller göra pulled pork. Det ska ta låååång tid. Bort från snabb skräpmatsjunk. Bort från digitala fotovärlden där bilder tas om och om och om igen tills de duger. Och sedan ska de jobbas med i iPhoto, Photoshop eller Aperture. Då kan det vara förlösande skönt att se ett suddigt foto växa fram i fixeringsbadet!
Jag har då tagit all den här analoga fotokultulruren ett steg längre, dragit det en bit till, spetsat till det hela. Jag har rotat fram min gamla, älskade Polaroidkamera och knäpper bilder. Dyrt som tusingen är det, och suddigt som sjuttan kan det bli. Men regeln är; Du slänger a l d r i g ett polaroidfoto. Big no no. Annars är det fritt fram. Och, ps., jag ÄLSKAR min polaroidkamera. Nu ska jag vattentäta den också!

fredag 2 maj 2014

Hallelulja, jag är en utvald!

Jag är utvald. Jag är viktig. Mina svar är viktiga och betydelsefulla. Kan leda till ökad kunskap. Är en av 20 000 kvinnor som v a l t s ut av den goda slumpens försyn. Det är inte första gången, troligtvis inte den sista heller. Tydligen har jag "råkat" försumma att svara, så nu kommer påminnelse efter påminnelse, via webben och via brevledes.
 -Vad yours truly pratar om? -StatistiskaCentralByrån! 

De tror att jag inte svarat på första (och andra) utskicket pga att jag kanske varit på semester, men saken är den att jag struntat i dem. Inte på grund av av ren principsak, utan på grund av undersökningens art. Denna gång vill de har svar på en radda delikata frågor, och ursäkta mig, men detta har de inte med att göra! Bedöm själva, här följer ett typexempel på en fråga:
*Läcker du gas ofrivilligt?

 Läcka gas??? Ofrivilligt??? Que?? Jag körde fast här. Visste varken ut eller in. Hur menar SCB? Om jag fiser? Jag är uppfostrad (kanske självuppfostrad) enligt principen "Fina flickor fiser inte". Men läcka gas? Eller är det rapa de avser? Alltså, sånt sysslar vi väl inte med? "Fina flickor rapar inte" är en annan devis jag levt efter. Och vad är ofrivilligt? Finns det frivilliga fisar och ofrivilliga fisar, hur vet en vilka som är vilka? Är det samma sak med rapar då?
Ja, som ni fattar har jag nästlat in min hjärna i krångliga krumbukter kring ofrivilliga gaser som läcker ut från min kropp. Får för mig att det pyser ut små duster här och där, ur öronen, näsan, munnen, porerna. 

Jag testade några frågor på min käre make. Fick svaret "Usch och fy! Jag vill inte höra mer, jag blir äcklad"! Då drämde jag till med "Läcker du gas ofrivilligt"-frågan. Maken tittade häpet på mig, och brast sedan ut i gapskratt. Nu var det ju inte bara gas de undrade om jag läckte, det var både det ena och det andra. Både bumelibum och bimelibim, s.a.s. Kände mig lite metaforiskt som en gammal gisten båt, som läcker och pyser. Eller en trasig cykelslang. Som en stoppar under vatten och ser vad det läcker någonstans. 

Men, jag ska nog vara en god medborgare och svara. Till hösten ska jag själv genomföra en studie, i och för sig av en helt annan art, men jag kommer uppskatta alla som tar sig tid att svara på min enkät. Jag försöker lära min dotter att leva efter principen "Var mot andra så som du vill att de ska vara mot dig". Kanske ska jag föregå med gott exempel inför mig själv, och leva efter det jag också! 

torsdag 1 maj 2014

Råd jag ger men sällan gör

Jag har ofta under mina år som en levande själ träffat många  människor som står i valet och kvalet. Som väljer mellan två saker/företeelser/jobb/partners... Till alla dessa själar lämnar jag ett och samma råd: "Gör en lista"!  Mitt standardsvar, mitt lösning, mitt sätt att se på saker och ting. Och de gör det! Och de ser på problemet med nya ögon.  Min insats är ju tämligen enkel, det är ju andra som får göra jobbet. Jag övervakar bara det hela, kommer med små infall och tillrop!
Nåväl, jag ska se om jag kan ge mig på en lista idag. Det blir i så fall min allra första. Den heter "detta vill jag göra nångång i mitt liv"
1. Lära mig sjunga
2.  Försöka lära mig måla
3. Gå på glödande kol
4. Hålla en tarantella
5.  Surpise!! ... ?!!!
Ja, 5:an håller jag öppen, det finns mycket jag vill göra där, men vissa delar av mig säger nej, de är grymt svårövettaliga.
Detta inlägg har jag skrivit i sömnen, vilket gör att det mesta har jag raderat, det blev mest drömdille