söndag 25 maj 2014

Min knopp, min knopp...


Jag älskar min knopp. Alltså min rattknopp. Den är rund o fin o blank och bekväm att hålla i handen. Och så svänger bilen så lätt och käckt! Svängigt, liksom. Svängigt som en radiopopdänga. I l o v e it!!
Nu tänker ni som hängt med här ett tag: "men vad dillar hon om? Fk vägrade ju bistå med en rattknopp?" Jamenvisst, det är korrekt. Men tji fick Försäkringskassan, jag har en superstorasyster som tar vid där Fk fallererar. (Alltså, min storasyster är super. Jag har inte en superstor syster).
Tjusig va? Samma syrra har även förärat min bil, Sally, med följande varningsmärke. Hur jag klarat mig i alla år utan är ett av livets stora mysterier:
Om den sedan är så effektiv är en annan fråga, men Sally är iaf enligt lag en fisfri bil! Gott så.
I övrigt för jag en bitter och segdragen fajt mot alla eländes små larver, löss, svartmyror och diverse andra ovälkomna gäster i trädgården. Jag sprejar som en tok. På träd, på buskar, i jorden, i blommorna, överallt dyker de upp. Många önskar dottern vi ska ha till husdjur. Och efter att ha nekat sorkar, skogsmöss, vattensalamandrar, kopparorm mfl bostad, fick jag igår släppa in två stora, feta, gröna larver. De flyttade in i samma kakburk där min äpplelarv (se tidigare blogginlägg) softar i sin puppa. Tänkte de kunde äta upp varandra. Missberäkning från min sida. Shit. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar