torsdag 22 maj 2014

Vad händer på bron...

Några gånger i veckan kör jag dottern till gymnastikträning. Vägen dit går via en stor bro, över motorvägen. Massa bilar både under och runtomkring. Häromdagen inträffade en liten ögonblickssituation på bron som jag inte kunnat släppa. När vi kommit ungefär halva bron fångade mina ögon något. Någon. Det var en ensam liten varelse. En liten människa, som kanske inte egentligen var SÅ liten, men som gav ett litet intryck. Övergiven liksom. Människan var helt klädd i svart, från den svarta hoodieluvan uppe på huvudet, ner till benen. Fötterna, dvs skorna, såg jag inte. 

Den lilla människan satt nämligen vid brokanten, med benen under räcket ner mot motorvägen, och tittade ner på vägen under sig. Alldeles ensam på bron, men bilar som bara åkte förbi. Snabbt, snabbt, alla har bråttom och åker fortare än de är tillåtna att göra. Jag med. Saktade iofs in, men stannade inte för att fråga om allt var ok. Händelsen har etsat sig fast i minnet. Vad gjorde hon/han? Tänkte på? Hade för plan? Varför sitter man på en bro, instängd i svarta kläder och dinglar med benen, alldeles för sig själv. Vad tänker man på? Jag funderar ganska mycket på detta, och undrar vad som hände. Kanske ingenting. Kanske gick den bara hem sedan. Utan skrämmande tankar i huvudet, utan grubblerier på liv och död, utan att vilja hoppa ner från bron.

1 kommentar:

  1. Jag förstår din känsla, och hoppas att det bara var någon som tog en promenadpaus, kanske för att fota lite framrusande bilar.

    SvaraRadera