onsdag 21 maj 2014

Syrener, syrener, syrener

Jag har ju tidigare bedrivit en autoetnografisk (!) forskning om ord och lukter. Dvs om mig, av mig, med mig i centrum. Och idag kom jag ihop mig med en lukt som nästan kommer upp i dammsugarutblåsets storhet. Våra syrener! Egna syrener! Som jag och dottern smidigt knipsade av från syrenbusken (-trädet?) på vår tomt. Låter kanske underligt att jag gjort denna fantastiska doftupptäckt först nu, eftersom vi haft syrenen i 10 år ungefär. Har aldrig knipsat in några kvistar förrän idag. Så nu har det spridit sig en härlig syrendoftimpregnering i hela vårt lilla hus. När vi gick där och knipsade berättade jag för dottern var vår syren kommer ifrån. Den är på inget sätt ny, utan växte förr i tiden hos min farmor och farfar. Så man kan säga att syrenen, just denna, och dess doft har ett stort affektionsvärde hos mig! Den luktar lika mycket skolavslutning/student som alla andra, men toppar med en underbar aura av barndom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar