onsdag 29 oktober 2014

jag längtar...och en tanka om hösten

Sitter i soffan och längtar. Ute är det höst, sån här höst:

Tanka: Hösten
Skogens höstkostym
med mystik och fallna löv
osynligheten.
Förfaller och förmultnar
allt försvinner allt finns kvar.

Och jag, jag längtar efter våren igen, längtar efter sommaren. Efter bekymmerslöshet, efter att D-uppsatsen ska vara klar. Jag längtar efter semester, längtar efter att slippa ha strumpor. Efter att resa till Indien, till Gozo, till Nepal igen. Åh, vad jag längtar till Nepal. Eller nån annanstans, långt bort från min D-uppsats. Att ha en D-uppsats hängande på sina axlar en höst, gör att det blir en rätt så tung höst. Jag längtar efter att bada i havet en varm julikväll, att fiska makrill. Att grilla marshmallows. Att gå på sommarfest, Way out West -utan att få ont nånstans. Jag längtar till sommarÖland. Eller vilket Öland som helst, förresten. 

Just nu längtar jag alldeles otroligt efter Öland, speciellt efter en viss liten människa som är där just nu. Ja, det jag längtar allra mest efter är käraste lilla dottern! Hon är på höstlov och har det härligt med sina kusiner, aka mina älskade Hemskingar, och mina allrafinaste föräldrar. Så är det, det är efter dottern som all min längtan egentligen är. Men vi har det fint nog härhemma, maken o jag, med varandra. Går ingen nöd på oss, vi har på TVn så högt vi vill, och äter godis varje dag. Och varmchokladmedmarshmallows och rostade mackor till middag. 
Men jag längtar till fredag, då kommer dottern hem igen <3 Och på lördag är det dags för signering igen, kl 12.30 på Akademibokhandeln i Göteborg/järntorget med min bok Mirell! Yeay : ))




onsdag 22 oktober 2014

När skämskudden åker fram

På hösten, såhär mitt i mitten av oktober, är det ett ganska fint fenomen som inträffar. Många härliga skämskuddeTVprogram fortlöper. Vissa för skämskuddiga för att jag ens ska kunna titta på dem, andra mer lagom skämsiga. Med kudden redo. Det är något speciellt med skämsTV, de förnekar sig inte och ber inte om ursäkt. Bara liksom finns där, på en TV mitt ibland oss, snart på en TV nära dig! Jag undrar alltid hur jag skulle varit i den eller den rollen; som en rik hemmafru i Hollywood, som en singelmamma som jagar en man, en bondefruwannabe, you name it. Nu tittar jag iofs bara på två skämskuddeTVprogram, men ändå!!

Annars tittar vi i stort sett aldrig på TV hemma hos oss, möjligtvis någon Netflixserie. Är liksom ingen idé, yours truly somnar så fort TVn sätts på. Filmer göre sig icke besvär, tyvärr inte ens barnfilmer. Dottern ordnar bio ibland, i soffan, med nån mysig film. Och tilltugg (för att hålla mamman vaken). Naturligtvis ska det vara nersläckt också, som på biografer. Jag och maken bänkar oss i soffan, dottern också, filmen sätts på, och - bing! Jag o maken stensover. Helt otacksamt. Naturligtvis förnekar jag det hela och tror att jag tittat på, i alla fall nästan, hela filmen. I den bästa av världar.... liksom. Trist och pinsamt, skämskudden kom med mig!



onsdag 15 oktober 2014

Egoboost ftw

Hur egoboostar ni er? För ni glömmer väl inte bort det där med egoboosten? Grymt viktigt. Speciellt såhär i oktober, när hösten är här för fullt. Fullhöst. Finhöst. Färghöst. När vi höststänger in våra höstkroppar i höstkläder istället för att sommarexponera dem för sommarsol - då är det tid för våra egon att boostas. Det gäller att hitta det som egoboostar bäst för varje enskild individ. Egoboostar bäst som egoboostar mest, som jag brukar säga. Utan att bli självupptagen och/eller självgod, det handlar inte om det. En bra egoboost sticker inte i någons ögon. Som jag också brukar säga. Malinillavisdomsord. Vad gör då yours truly? Jag har en helt helt ny variant av egoboost, som började ta fart igår. Jag söker på Mirell, dvs min senaste bok, på olika bibliotek i Sverige. Det är lite tidigt än, alla bibliotek har inte hunnit beställa som ska, men många. Att tex söka på bibliotek uppe i norraste Norrland och se hur ställen med vackert klingande namn köpt in m i n bok, det är en obeskrivligt skön känsla. Och huvudstaden, som jag tycker är lite kall, (ping Orup) där är det osannolikt många bibblor som har Mirell. Lycka! Egoboost! På tal om lycka, vi var och hälsade på finaste söthundar häromdan. Med det spagettiklingande namnet Bichon Bolognese. Supergoa hundar, vi föll pladask alla tre. T.o.m hundskeptiska maken. Så vi får väl se framöver, men just nu har vi fullt upp med oss själva. 

Maken har ju, som jag sagt tidigare, ett mycket stort fotointresse. Tillsammans med min ena goa svägerska. Analogt ska det vara, framkallas själv ska det göra. Själv har jag svårt att hålla i en större kamera, eftersom höger axel är i storstrejk. Hur eller hur, jag kan ju ibland göra lite impulsiva inköp, och nu har jag överträffat mig själv. Fick för mig att jag absolut ville ha en sak. En kamera. På Tradera. Väckte mitt vill-ha-begär, big time. Råkade vinna auktionen. Så nu är jag lycklig ägare till en Zeiss mellanformatskamera!!! Heureuka, här ska fotas o framkallas mellanformatsfoton! Om jag nu nångång lyckas hålla i åbäket... Men visst är det ett vackert åbäke?  

onsdag 8 oktober 2014

En epok går hädan, i år igen

 Sorgligt, sorgligt, gnälligt, gnälligt. Det är sorgligt och gnälligt att, efter att spjärnat emot, tvingas kapitulera och ge efter för mörkare makter. Mörkare tider. Mörkare känslor. Mörkret rullar in, som en nopprig och välbekant filt med en distink, men dock påtaglig, unken doft. Det är
 h ö s t e n som nu officiellt är här. Okej, vissa av er gör invändningar och påpekar att enligt almanackan så är hösten ett fenomen som redan pågått ett tag. Och vissa menar att det varit så fint väder, så därför känns sommaren septemberlång. Fel och fel, det som avgör är strumporna. Strumpsäsongen. Den avgör årstiderna! Som rattmuff på, och rattmuff av. Också hugget i sten. För mina fötter gäller följande regler: barfotasäsongen sträcker sig från första maj till första oktober. Men, det kan ges dispens och därmed förlängd säsong. (Aldrig förkortad, däremot). Detta kan sträckas från påsk, och fram till första veckan i oktober. Om vädret tillåter. I år blev det t.ex förlängt både innan och efter den officiella säsongen. Men nu är det slut. Mina tår viftar instängt och sorgligt i sina strumpor, de torra hälarna rispar otäck i strumpmaterialet. Sorgligt och gnälligt. 
Men bortsett från strumpor så gillar jag hösten. Det är ju så vackert och färgsprakande. Oemotståndligt. Luktar gott gör det också, höstlukt. Höstluft. Jag gillar regnet och blasket också, att vara inne och mysa. Stressfritt. Och inne - strumpfritt!

Dottern älskar hösten. Kanske för att hon fyller år?! Är nu 8 år och 10 dagar, firat med både Ölandshelg och kalas. Finaste, käraste dotter. Å andra sidan älskar hon även vintern. Och våren. Och sommaren. Det är väl en inställning jag bör ta efter, och omfamna både de svettheta sommardagarna och iskyliga vinterdagarna.

onsdag 1 oktober 2014

Edwards helium

Detta inlägg kan också kallas "vem är jag, vem är jag". Helt plötsligt känner jag mig inte betrodd med att vara mig själv, där jag satt mina fotavtryck som mina. 
Den meningen skulle vara intressant att få analyserad av någon utomstående som inte känner mig. Typ som vi gjorde på svenskalektionerna, när vi skulle analysera dikter och vad diktförfattaren egentligen menade. Vad var innehållet 
e g e n t l i g en en metafor för? Och så vrängde vi ut och in på våra tonårshjärnor i jakt på en, något så när, djup och vettig förklaring. Läraren brukade se lite villrådig ut när den fick för många förslag, och välja en till synes på måfå "Ja! Bra! Precis så tänkte Anna-Maria Lenngren just när hon skrev denna strofen!" Bull, varken vi eller läraren hade en susning, men alla höll vi masken. Men, just de där lektionerna, just då, när vi grävde och gottade oss i dikter och poeter på gymnasiet kommer jag ihåg!! Det var kul!! Min bästa gren!!! Kanske därför jag tycker det är så roligt med min poesikurs. 

Men, hur eller hur, för att plocka upp min tråd. Om att jag inte känner mig betrodd som mig. Jag har ÄNTLIGEN min iPhone 6a!!! Den är fantastiskt fin och skön på alla vis. Jag började med att registrera ett  fingers fingeravtryck. Så jag enkelt, snabbt och smidigt kan låsa upp min "phoine" (dotterns uttryck). För säkerhets skull registrerade jag även ett närliggande finger, ifall någonting skulle hända med det första. Döm av min förvåning när phoinen inte accepterade mitt fingeravtryck idag. Försökte 10 gånger, sedan bytte jag till reservfingret. Samma sak där!!! Gick inte!!! Så jag fick snällt (läs surt) gå tillbaka till det gamla, omoderna sättet med sifferkod. 4 siffror. Kändes hårt, och framförallt tidsödande.

På tal om ord, och felhörningar. Dottern sjunger en jättefin sång i sin skolkör som heter något som liknar "sätta barnen i första rum".. Nåt sånt. Jättefin text, verkligen. En mening är "sätta barnen i första rum, det är ett evangelium". Idag pratade vi runt det där, jag frågade om dottern visste vad det betydde. Nej, det visste hon ju inte, svarade: "Evangelium?? Vad är det?? Jag trodde vi sjöng Edwards helium!" Hahaha, underbart. Så fick vi förklara vad även Helium betyder...