En författares utvidgning

Jag pluggar mycket just nu, det är slutspurt för terminen. Dvs termin fem av sex möjliga. När jag summerar bakåt har det gått förvånansvärt bra för mitt pluggande. Här inneräknas mina 7.5p i en fristående Astrid Lindgrenkurs jag tog. Jag lyckades knapra ihop VG i att analysera Astrids texter, livsverk, samhällsengagemang, kamp uppe på barrikaden för den lilla människan. "En liten tuva välter stort lass" osv. Och jag tänker; att precis sådär som Astrid Lindgren skulle jag också vilja vara!

 Inte bara framgångsrik barnboksförfattare (trots att det är min högsta dröm), utan att våga sticka ut hakan, säga ifrån, stå för det jag tycker och tror på, stå för den jag är. Och trycka upp det i arsl.. ansiktet på de inskränkta, kapitalistiska, vinstvridna politiker som styr i vårt land. Men gör jag det? Vad gör jag för nytta egentligen? 

Tidigare har jag ju kommit fram till att det är skönt när jag nått en viss ålder, på något sätt struntar jag nu mer i vad andra tycker om mig, i att vara korrekt, i att bete mig på ett visst sätt, i att vara som alla andra. Så kanske kommer jag våga bli politisk, våga bli Astrid Lindgrensk framöver : )

Hur som helst, så pluggar jag mycket nu, och skriver mycket akademiskt korrekt. Då känner jag för att vända tvärtom, göra ett skriftligt lappkast. Jag tror, ta mig tusan, att det bor en gryende poet i yours truly! En diktarsjäl! Jag är helt inne på att lära mig alla olika versmått, och skriva därefter. Ska gå diktkurs i sommar. Odla bildligt skägg, bli intråvärt, mystisk och mångtydig. Idag smygstartade jag min diktkarriär med att skriva mitt livs första limerick. Hålla till goda, världspremiär:

 kille från Kode

En trendkänslig kille från Kode

en finflicka från Onsala sporde:

-Svara mig nu, 

vill du bli min fru?,

att va' gift är nästa års mode!

Jag hörde och såg att Barchettan inte fastnade i gårdagens blogginlägg, gör ett nytt försök nu