Inte bara framgångsrik barnboksförfattare (trots att det är min högsta dröm), utan att våga sticka ut hakan, säga ifrån, stå för det jag tycker och tror på, stå för den jag är. Och trycka upp det i arsl.. ansiktet på de inskränkta, kapitalistiska, vinstvridna politiker som styr i vårt land. Men gör jag det? Vad gör jag för nytta egentligen?
Tidigare har jag ju kommit fram till att det är skönt när jag nått en viss ålder, på något sätt struntar jag nu mer i vad andra tycker om mig, i att vara korrekt, i att bete mig på ett visst sätt, i att vara som alla andra. Så kanske kommer jag våga bli politisk, våga bli Astrid Lindgrensk framöver : )
Hur som helst, så pluggar jag mycket nu, och skriver mycket akademiskt korrekt. Då känner jag för att vända tvärtom, göra ett skriftligt lappkast. Jag tror, ta mig tusan, att det bor en gryende poet i yours truly! En diktarsjäl! Jag är helt inne på att lära mig alla olika versmått, och skriva därefter. Ska gå diktkurs i sommar. Odla bildligt skägg, bli intråvärt, mystisk och mångtydig. Idag smygstartade jag min diktkarriär med att skriva mitt livs första limerick. Hålla till goda, världspremiär:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar