Spöke, nunna, D-uppsats

Nu ska jag snart sluta tjata om min D-uppsats, det är bara det, att hela hjärnan är ingeggad med den för tillfället. Pluggstress, walk my way...

I lördags däremot var en betydligt härligare dag. Då rattade jag och maken iväg, i lååångsam takt på halkiga vägar, till Vadstena Klosterhotell. Var ca 7-8 år sedan vi var där sist, så det kändes på tiden. Maken var superladdad inför att fota diverse byggnader, omgivningar eller annat han kunde tänkas finna av fotointresse. Sin fru, tex. Själv hade jag tagit med min älskade, klumpiga, Polaroidkamera. Den är en måstemaskot vid romantiska hotellövernattningar. Se så fina och spännande foton av vackra Vadstena det blev med Polaroiden: 

Bara bilder av varandra på hotellrummet. Möjligtvis med lite champagne i tassen. Det, mina vänner, det är äkta dokumentation!

Innan middagen bjöds vi på fördrink och liten föreläsning i slottets vinkällare. Maken tog upp frågan om den stora vinstölden för några år sedan. Sommeliern bekräftade detta, sa att det var 7-8 år sedan. Varav jag skulle komma med ett uppmuntrande och inkännande inlägg och sa "Vi vet, vi var här precis när det hände". Vilket i ärlighetens namn lät jättedumt, tyvärr gjorde mina försök att släta över/förklara vad jag menade bara att jag framställde mig och maken som potentiella vintjuvar... Maken, min wing-man räddade mig med att fråga om det spökade. Sommeliern tittade på maken som om han inte var riktigt klok och snäste "jag tror faktiskt inte på spöken!" Men efter lite påtryckning erkände han att det sägs att det spökar i ETT rum på vån 3. Jag vände mig skämtsamt till paret jämte mig (varav kvinnan var jättegravid) och sa lite käckt "Det spööökar bara i rum 313". Vet inte vad jag fick just det rumsnumret från, men kvinnan sätter händerna framför sitt vitnande ansikte och ropar "Nej! Det är vårt rum". Nailed it... Tusen gånger bad jag om ursäkt, sa att jag bara hittat på osv, men hon såg varken lugn eller övertygad ut. Kan ju trösta sig med att om nu Heliga Birgitta får för sig att sitta på hennes sängkant är hon ju iaf garanterad ett fromt och vänligt spöke.

Måste bara visa detta härliga julbaksfoto från i fredags. Och nej, nej, nej, det är inte yours truly som bakat! Faktum är att jag bara gjorde några sporadiska pepparkakor. Det är min allra finaste mamma, och min allra finaste dotter, som bakat tillsammans. Min allra finaste pappa rensade under tiden mina förskräckliga rabatter. Älskar er, kära föräldrar <3 

- Vad jag gjorde under tiden? Skrev D-uppsats...