"Riktiga män väger över 90 kg". Med den tischan dagen till ära gjorde examinatorn till min magisteruppsats entré i måndags. Kan ärligt inte säga om den gjorde mig mer eller mindre nervös. Jo, mer tror jag. Att jag överhuvudtaget fick in mitt arbete i tid var en bedrift i sig där i dec innan min stora axeloperation. Att jag och den samma axeln lyckades ta oss till Universitetet var en ännu större bedrift! Examinatorn, aka 90-kilo-tischan, mumlade stundtals harranger likt GW och tappade mig, men var i övrigt riktigt snäll. Och gav konstruktiv kritik och feedback. Jag är svag för konstruktiv kritik! Han gav mig vid upprepade tillfällen komplimanger för att jag var bra på att prata och svara för mig. Vilket var högst förvånande för yours truly, i mina öron o ögon var jag rödflammig och nervös, satt mest och stammade och hackade förvirrat. Jag är inte bra på att svara på "hur tänker fröken nu"-frågor, jag blommar mer upp när jag ges tillfällen att fabulera fritt. I detta fallet rörde det sig iofs inte om en fröken utan om två opponenter...Nuf said.
Ni som var med när jag började blogga förra våren, eller trillade in nångång innan sommaren, vet att vi hade Projekt Kattugglor. Dvs via kamera i vår kattuggleholk följde vi en kattugglefamilj från inflyttning, till äggläggning, ägglossning, bäbisar, sorkmiddagar, ringmärkning och utflyttning. Alla fem ungarna klarade sig, fantastiskt nog. Här är dottern med två av dem vid ringmärkningen
I söndags bäddade vi rent och fint i holken med marsvinsspån och monterade upp kameran igen, tänkte vara ute i god tid. Och, hejåhå, i månd.kväll hörde vi vår kära Ugglis hojta utanför. Snabbt loggade jag in på appen till kameran, och där satt hon så fint i holken.
Kuttrade högt och förföriskt efter hanen. Uggle. Innovativa namn. Deras avkomma 2014 heter; Kattis, Blinkis, Stjärnan, Blomman och Lillie.
Så roligt att läsa på morgonen om två lyckade projekt som inte kan ha varit lätta något av dem. Själv står jag inför det förstnämnda under våren men hade väldigt gärna velar kombinera med att hålla en sån där liten dunboll. Kommer ungarna också tillbaka eller är det bara mamman? Och, apropå karlar, är det samma man hon kallar på år efter år?
SvaraRaderaLåter som en bra examinator! De jag har haft har mest bara suttit tysta och jag har inte vetat om jag varit varesig bra eller dålig... Ohhh, jaaa, jag vill följa med kattugglorna från början i år, jag trillade in där vid ringmärkningen nån gång i våras tror jag! Just nu följer jag annars björnen på Järvsö Zoo, har du sett den? Som fick två (eller tre) ungar häromdagen... Ungarna är yttepytte och syns oftast inte eftersom de ligger inne i mammans päls... http://www.op.se/allmant/jamtland/live-fran-bjornidet-12
SvaraRaderaJa, jag är mycket stolt över både ugglorna och min examen! Än så länge har Ugglis bara kikat in, det är lite tidigt än. Vi får förhoppningsvis följa dem i år också, jag håller er underrättade på bloggen : )
SvaraRadera