Vad är jag?

Fram tills för någon dag sedan, och tre år bakåt i tiden, visste jag i alla fall till hälften vad jag vad (?). Jag var student. Speciallärarstudent. Det var en trevlig identitet, jag gillade att vara just student. Det kändes tryggt och säkert på något vis. Som en kokong. En puppa. Jag var en studentpuppa i en Universitetskokong. Men nu är jag klar, fri, utsläppt, redo att testflyga mina speciallärarvingar! Fast det är klart, inte just nu... Nu är jag mest en vingklippt speciallärare, med ena vingen i en slingshot. Nej nej nej, för er som tror att jag går med en smaskig drink i handen och råkar doppa i armen tror tyvärr fel. Slingshot är ingen exotisk paraplydrink, ej heller en slags shot av typen lakritsshot, jelloshot eller hotshot . Det är helt enkelt ställningen till min opererade axel. Så jag får ha min nya proffession på vänt. Men ändå - yeeeaaayyy, grattis till mig *selfiefive* Jag lyckades baske mig ro utbildningen i land, jag är klar!!! Skönt och läskigt på samma gång.

På tal om utbildning satt dottern med matteläxan igår. Hon går i tvåan. Men det räckte visst inte med att h o n skulle göra läxa, hon kämpade länge och väl med att komponera en till sin mamma också. Med noggranna instruktioner. Älskade dotter, var alltid den underbara människa du är.

Lilla katten och jag gick ner i vår bokskog  häromdan för att se om några träd blåst ner i stormen. Det hade det. Vi letade också efter inspiration och research till mitt nästa bokprojekt, uppföljaren till barnboken Mirell. Även det fann vi. Ingen långpromenad direkt, men bättre än inget!!

Det bästa med att studietiden är över och att D-uppsatsen är klar, är att min författarinspiration får mer utrymme i själ och hjärna. Jag har diverse projekt på G, det ena knasigare än det andra. Men jag tror på mitt motto att inte göra det lätt för sig. Finns det något som anses väldigt svårt att skriva då vill jag naturligtvis ge mig i kast med just det. Ingen komfortzon  för yours truly inte!