Att antisnatta

Har ni antisnattat någon gång? Det har jag. Minst två gånger. Speciellt en gång. Om ni inte vet hur man antisnattar kommer här två förklaringar.

En gång när jag var ca 10 år var vi på Domus och handlade. Jag gick och småtittade på såna där söta små burkar med vaselin i. De kostade fem kronor, och jag tyckte de gula burkarna var så fina. Gult var liksom min älsklingsfärg. Men sedan tänkte jag inte mer på de där burkarna förrän jag kom hem och tog av mig jackan. I en av fickorna låg det en liten fem-kronors vaselinburk. Shit, vad skulle jag göra nu? Jag hade definitivt inte stoppat ner den där med mening, den måste liksom bara glidit ner när jag kollade runt i affären. Säga till mamma eller pappa vågade jag inte heller, jag tycket det hela var alldeles för pinsamt. Så vad gjorde jag? Jo, nästa gång jag var med och handlade hade jag med mig min lilla burk. Obemärkt kunde jag tassa runt i gången med salvor o dyl, och ställa tillbaks den lilla gula vaselinburken. Gissa om det kändes bra?! Att det sedan var Billhälls och inte Domus vi var på denna gång var liksom av mindre vikt, mitt samvete var renat och lättat!

Nästa antisnattning var snäppet mer skruvat, och skedde ca sju-åtta år senare. Jag var på chartersemester med en kompis, och vi fick en fling på att köpa såna där söta små souvenirflaskor med likör i på närmsta lilla Supermarket. Dessa ställde vi så fint på en smal hylla på hotellrummet. Vi köpte väl på oss några stycken, men drack dem inte. Varför vet jag inte riktigt. Dagen innan vi skulle åka hem tittade vi på våra fina små flaskor och undrade hur sjutton vi tänkt här. Dricka upp likören ville vi inte, och att ta hem flaskorna var inte heller aktuellt. Det fanns med andra ord bara en lösning. Anitsnattning. Sagt och gjort. Vi hävde ner våra småflaskor i en badväska och traskade iväg till en lite större Supermarket som låg en bit bort. Väl där fick vi vänta tills det var tomt på kunder vid liköravdelningen, och så ställde vi skyndsamt dit alla våra småflaskor. Klart! Fnissiga och rodnande småsprang vi därifrån, med butikspersonalens misstänksamma blickar i ryggen. Vi hade alltså betalat för varendaste en av likörsmåflaskorna, och valde att ställa dem i en annan Supermarket än vi köpt dem i från början. Knäppt, knäppt, knäppt. Men ett mycket kärt och roligt minne att plocka fram och skratta åt ibland : D