onsdag 24 september 2014

What goes around comes around

Idag var jag på utvecklingssamtal med dottern. Samtalet kom in på att skriva berättelser och att skriva böcker. Läraren berömde dottern för hennes skrivförmåga, och sa glatt uppmuntrande att det måste vara ett arv från mig. Jag höll med. Blev varmglad och stolt inuti. Båda två blev vi, i det tysta, påminda om det sociala arvet och att allt inte ligger i våra gener. Jag förstod att det inte var en felsägning, läraren är ju väl medveten om att dottern är adopterad från Indien. Läraren frågade dottern om hon skulle bli författare när hon blir stor, som mamma, och hur stolt hon i så fall skulle vara när hon lånade böcker på biblioteket skrivna av sin "gamla" elev. Då berättade jag hur det gått till på ett kvartsamtal (som det hette förr) när jag gick i tvåan. Dottern går i tvåan nu. När min fröken, precis på samma sätt, berömde min skrivförmåga inför mina föräldrar och sa till dem att jag nog skulle bli författare som vuxen. När så min första bok kom ut förra året letade jag upp min lågstadielärares adress, och skickade henne ett signerat ex tillsammans med ett brev vem jag var, och tackade henne för att hon uppmuntrade mig till att skriva som åttaåring. Till min stora glädje fick jag ett fint brev tillbaka, och jodå, hon kom mycket väl ihåg mig!
Jag tänker på det viktiga jobb alla duktiga lärare gör runt om på skolorna. Alla de underbara lärare som s e r varje enskilt barn, uppmuntrar varje enskild förmåga, varje enskilt framsteg, varje enskild elevs svårigheter. Som undanröjer hinder och gör vägar framkomliga, som lyfter fram och lyfter upp varje elev, så att alla får känna att de duger och att de kan! Tyvärr är det inte såhär överallt, och ofta är det tyvärr det negativa som syns och hörs mest, som får störst genomslag i massmedia. Men inte här på min blogg, här hyllas de goda lärarna.

Jag avslutar det här ganska korta blogginlägget med en påminnelse om Bokmässan i Göteborg i helgen, med start imorgon torsdag. Då är jag där!
Jag avslutavslutar med ett foto maken tog av min lilla katta igår, här personifierar hon, eller kattifierar kanske är bättre ord, uttrycket cool katt : )



2 kommentarer:

  1. Jag är stark anhängare av att det sociala arvet påverkar oss massor, kul att din dotter tar efter dig! Och så många lärare gör ett jättejobb, men de motarbetas å det grövsta av politiker som drar ner på antalet lärare, ökar klassernas storlek och lägger mängder av administration på lärarna... Allt i tron att det går att spara pengar utan att tappa i kvalitet...

    SvaraRadera
  2. Så bra skrivet! Det finns många lärare vi har att tacka där ute för det vi är och blev.
    I övrigt är jag väldigt avis på dig som är på bokmässan. Lovade mig förra året att gå varje år men tyvärr så lyckades jag inte komma iväg som tänkt i år. Nästa år däremot, då sjutton ska jag vara där!
    Så gör bokmässan även för alla oss andra som inte kan delta.

    SvaraRadera