onsdag 1 oktober 2014

Edwards helium

Detta inlägg kan också kallas "vem är jag, vem är jag". Helt plötsligt känner jag mig inte betrodd med att vara mig själv, där jag satt mina fotavtryck som mina. 
Den meningen skulle vara intressant att få analyserad av någon utomstående som inte känner mig. Typ som vi gjorde på svenskalektionerna, när vi skulle analysera dikter och vad diktförfattaren egentligen menade. Vad var innehållet 
e g e n t l i g en en metafor för? Och så vrängde vi ut och in på våra tonårshjärnor i jakt på en, något så när, djup och vettig förklaring. Läraren brukade se lite villrådig ut när den fick för många förslag, och välja en till synes på måfå "Ja! Bra! Precis så tänkte Anna-Maria Lenngren just när hon skrev denna strofen!" Bull, varken vi eller läraren hade en susning, men alla höll vi masken. Men, just de där lektionerna, just då, när vi grävde och gottade oss i dikter och poeter på gymnasiet kommer jag ihåg!! Det var kul!! Min bästa gren!!! Kanske därför jag tycker det är så roligt med min poesikurs. 

Men, hur eller hur, för att plocka upp min tråd. Om att jag inte känner mig betrodd som mig. Jag har ÄNTLIGEN min iPhone 6a!!! Den är fantastiskt fin och skön på alla vis. Jag började med att registrera ett  fingers fingeravtryck. Så jag enkelt, snabbt och smidigt kan låsa upp min "phoine" (dotterns uttryck). För säkerhets skull registrerade jag även ett närliggande finger, ifall någonting skulle hända med det första. Döm av min förvåning när phoinen inte accepterade mitt fingeravtryck idag. Försökte 10 gånger, sedan bytte jag till reservfingret. Samma sak där!!! Gick inte!!! Så jag fick snällt (läs surt) gå tillbaka till det gamla, omoderna sättet med sifferkod. 4 siffror. Kändes hårt, och framförallt tidsödande.

På tal om ord, och felhörningar. Dottern sjunger en jättefin sång i sin skolkör som heter något som liknar "sätta barnen i första rum".. Nåt sånt. Jättefin text, verkligen. En mening är "sätta barnen i första rum, det är ett evangelium". Idag pratade vi runt det där, jag frågade om dottern visste vad det betydde. Nej, det visste hon ju inte, svarade: "Evangelium?? Vad är det?? Jag trodde vi sjöng Edwards helium!" Hahaha, underbart. Så fick vi förklara vad även Helium betyder...

2 kommentarer:

  1. När jag var barn hade min mamma hotell. Hon lämnade förstås lakan till tvätt. I alla år kände jag till att hon lämnade dem till en man som hette Kemis. Han ägde Kemis Tvätt. Jag var vuxen när det slog mig att han tydligen hade filialer med, på den tiden, ytterligare en bokstav. Nu säger man ju bara kemtvätt ...

    SvaraRadera
  2. Edwards helium, det gav ett helt annat djup till strofen!

    SvaraRadera