Sorgligt, sorgligt, gnälligt, gnälligt. Det är sorgligt och gnälligt att, efter att spjärnat emot, tvingas kapitulera och ge efter för mörkare makter. Mörkare tider. Mörkare känslor. Mörkret rullar in, som en nopprig och välbekant filt med en distink, men dock påtaglig, unken doft. Det är
h ö s t e n som nu officiellt är här. Okej, vissa av er gör invändningar och påpekar att enligt almanackan så är hösten ett fenomen som redan pågått ett tag. Och vissa menar att det varit så fint väder, så därför känns sommaren septemberlång. Fel och fel, det som avgör är strumporna. Strumpsäsongen. Den avgör årstiderna! Som rattmuff på, och rattmuff av. Också hugget i sten. För mina fötter gäller följande regler: barfotasäsongen sträcker sig från första maj till första oktober. Men, det kan ges dispens och därmed förlängd säsong. (Aldrig förkortad, däremot). Detta kan sträckas från påsk, och fram till första veckan i oktober. Om vädret tillåter. I år blev det t.ex förlängt både innan och efter den officiella säsongen. Men nu är det slut. Mina tår viftar instängt och sorgligt i sina strumpor, de torra hälarna rispar otäck i strumpmaterialet. Sorgligt och gnälligt.
Men bortsett från strumpor så gillar jag hösten. Det är ju så vackert och färgsprakande. Oemotståndligt. Luktar gott gör det också, höstlukt. Höstluft. Jag gillar regnet och blasket också, att vara inne och mysa. Stressfritt. Och inne - strumpfritt!
Dottern älskar hösten. Kanske för att hon fyller år?! Är nu 8 år och 10 dagar, firat med både Ölandshelg och kalas. Finaste, käraste dotter. Å andra sidan älskar hon även vintern. Och våren. Och sommaren. Det är väl en inställning jag bör ta efter, och omfamna både de svettheta sommardagarna och iskyliga vinterdagarna.
Hahaha, jag älskar hösten och hatar strumpor! Så jag har (nästan) slutat med strumpor. Jag har knappt haft några på mig på drygt två och ett halvt år. De enda gångerna jag har är nylonstrumpor om jag tänker ha högklackat, för annars får jag skavsår. Jag ju skavsår ofta, men det är på sommaren av värmen, så det hjälper inga strumpor i världen mot. Jag har kalla och torra fötter och skaffar varma skor, så det går hur bra som helst att vara strumplös året om!
SvaraRaderaÅh, en barfotasyster!! Och åretruntare, det vill jag också vara :) Låter som ett bra nyårslöfte - #barfota2015.
RaderaJag älskar också att vara barfota men har börjat få problem med fötter som värker av kylan från kalla golv. Mitt största problem nu är att ha med mig extra strumpor till jobbet för att slippa sitta med plaskblöta fötter hela dan (regn!!!). Men när man redan tidigare är emot strumpor och ändå tar på sig ett par så är det verkligen inte lätt att lyckas få med sig ett extra par. Konstigt men så är det.
SvaraRadera