alla har vi våra böjelser, tagning 2

Insåg att jag för ett tag sedan hade ett inlägg som hette just detta. Alla har vi våra böjelser. Det fick en oväntat rolig uppföljning. För nån vecka sedan var jag och min axel på återbesök hos axeldoktorn, vilket inleddes med röntgen. Efter att vi diskuterat axeln drog doktorn iväg med mig till datorn. Vilken befinner sig i ett slags öppet kontorsrum, och där patienter förmodligen vanligtvis inte har tillträde. Denna fantastiskt pedagogiska läkare visar sedan en screenshot på dagens röntgenbild vs direkt efter operationen. Då det tydligt syns skillnad på hur skruvarna sitter i förhållande till huden visar jag honom detta. Skruvhuvudena putar nu upp under huden. Lite creepy. Han zoomar in, och tillsammans hänger vi över datorn och jämför de båda röntgenbilderna. Vi försöker hitta nybildat spindelnät av skelett, men förgäves.
 Doktorn: -Jag är ju inte röntgenläkare, men så här tolkar jag det.
 Jag: Nä, det är ju egentligen inte jag heller. Jag är ju mest speciallärare.
Doktorn: Ja,alla har vi ju våra böjelser.
Vi båda börjar skratta. Slut på scenen. Men fattar ni vad knäppt? Vad säger jag? "Jag är ju egentligen inte röntgenläkare..." Nä, tror sjutton det!! Tur att vi känner varandra så väl. Men man gör väl det efter 5-6 ingrepp i samma axel under 4 år; samma axel, samma patient, samma läkare. Vi vet liksom var vi har varann, och han duttar inte med mig. Yours truly ogillar starkt när människor duttar med henne. Visar tex en sjukgymnast tecken på duttande får de allt tänka om. Och i ärlighetens namn är det ingen som direkt gör det mot mig heller. Duttar. Tror jag sänder ut oduttsignaler.  Har övat på det. "Are you dutting to me, ha? Are you dutting to me? Are you dutting to me?" (Taget från filmen Taxidriver).

Men på tal om böjelser fortsätter min böjelse för instantkameror, har nu fyra stycken Polaroider i olika stadier av fungerande och användarvänlighet. Dessutom en ny precious som kom igår, en Lomo instant.

Den är jättefin. Det blev kärlek vid första ögonkast. Instantlove, s.a.s. Och rolig, har tex tre olika objektiv. Tar vackra små instantbilder i visitkortstorlek. Mycket praktiskt om jag tex skulle stöta på en kändis i min bokskog och ha med mig Lomon. Då kan jag bara svänga upp den, knäppa en kändisfie, signera den med min autograf och ge bilden till kändisen som kan stoppa fotot i sin plånbok. Tvärtom går ju också bra.  Om nu kändisen känner sig mer känd än jag. Jag är ju inte så värst speciellt kändis. Inte än iaf. Men ändå länge stöter jag bara på min katta i skogen. 

Måste bara visa nåt fint här på kära bloggen. Dottern kom in till mig häromdan när hon hade varit ute och lekt i snön. Hon höll något ömtåligt i handen, som hon sträckte fram till mig: -Titta mamma, jag har hittat ett hjärta av snö!