ugglebäbisarna växer

Ojojoj vad bäbistiden går fort. Rätt som det är är de inte små hjälplösa pipknyten längre, utan uppstudsiga småbarn som är trotsiga och stökiga. Syskonkärleken frodas, de fem syskonen (Skimra, Blinkis, Kattis, Blomman och Lilli) gruffas och knuffas. Speciellt vid rutinsituationer, som matning, lämning, vila.. Då är det alltid någon som tjuvnyps och retas med någon annan. Och de tävlar om föräldrarnas uppmärksamhet, när mamman eller pappan kommer hem gäller det att skrika högst och komma först för att vinna deras gunst. Mamman och pappan försöker hålla ordning på sina små, och  som vilken familj som helst delar de på föräldraledigheten. Men mamman är ändå den som tar de flesta barnpassningstiderna. Pappan är ute i skogen och gör gud vete vad. Ryktet säger att han har flera brudar samtidigt, den spjuvern. Men det är bara skvaller och löst förtal, ni hörde det inte från mig. 

Småttingarna tar mer och mer plats i hemmets lugna holk, de knör in sin mamma i ett hörn och ser nöjda ut över den lilla lekyta de skaffar sig. Sover gör de i en hög, de ligger på varandra på det stökiga och smutsiga golvet. Där skulle behövas en Rut som kom och städade, familjen verkar inte bry sig själva. Bordsskick har de små inte än heller. Får en unge en mus är det genast någon annan unge där och drar i den. Häromdan såg vi, och filmade, en liten rackare som forcerade en groda. Man såg de långa grodbenen sticka ut utanför munnen (näbben), verkar varit ett stort exemplar. Eeeuuuwww, äckligt. Tyckte jag. Inte Skimra/Blinkis/Kattis/Blomman/Lilli (vem det nu var), den såg mycket nöjd ut över sin finmiddag ; )