15 år av gift kärlek

Vi firar 15-årig bröllopsdag idag, jag o maken. Så sorry bloggen, du får inte så mycket uppmärksamhet ikväll. Den är vikt åt min käre man. Dottern ville såklart också vara med och fira. En stund. När det var barntillåtet. Hon förberedde sig väl, sydde en vacker krage (?) på fritids, planerade sin outfit, vilken musik vi skulle sätta på för att överraska maken, osv osv. Jag försökte, milt och snällt, förklara att bröllopsdag firar man med den man gifter sig med. Dottern blev bestört. Jag gjorde ett koomslag, och försäkrade att vi visst skulle fira med henne också. Såklart. Dottern "jag trodde ni skulle glömma mig..." Älskade älsklingsdotter, aldrig att vi ska glömma dig i något i våra liv. Lovar och svär.
Så dottern och jag gjorde kokosbollar (det ska man ha på bröllopsdag, sa dottern), tog på oss bröllopskläder (dottern ärvd tärnklänning, jag min bröllopsklänning inkl slöja o diadem, men utan smink), fixade drinkar (på balkongen, under tak, i ösregn), satte på min och makens låt (säger inte vilken) och så startade firandet. Noterbart är, att min klänning passar perfekt i år!! Vissa år har den suttit åt, vissa år har den varit lite säckig, men i år, i år var jag i exakt samma kropp som femte juni 1999!!
Visst inser jag att man på 15 år måste haft lite uppförsbackar, men det är isåfall inget jag kommer ihåg. Jag kommer bara ihåg de stunder jag minns, och mitt minne är fyllt av härliga, roliga, positiva, kärleksfulla, mysiga och fina stunder. Alltid med maken vid min sida. Och det, mina vänner, det är kärlek <3