Jag har aldrig tidigare delat med mig offentligt av en dröm. Kan tycka det är rätt tramsigt om folk sitter och berättar vad de drömmer, speciellt när det är ointressant. Andra människors drömmer har en tendens att te sig ointressanta i i öronen på åhörarna. Naturligtvis ska ingen av mina trogna läsare känna er träffade av detta, det här är en högst opersonlig tolkning av drömberättare. Varför skriver hon detta? undrar ni säker. Jo, jag ska låta ett undantag bejaka regeln och helt frankt berätta för er vad jag drömde i natt.
Maken och jag hade varit på en konstig danstillställning, där det mest anmärkningsvärda var att jag kunde dansa med båda min armar. Tråkigt och buggigt var det, så vi försvann därifrån. På nåt vis blev vi dinosaurier istället, två dinos i ett ökenlandskap, och som skulle dö ut. Såklart, det hade ju alla andra gjort. Det var torrt, dammigt, öde och stilla. Vi var de enda dinosaurierna kvar, alla andra hade dött ut. Det var liksom helt ok för oss. Jag kände hur käken började vittra sönder, maken liksom blev mer och mer likt ett dinoskelett en dinosaurie i snabbt förfall. Tänderna föll och hela käken låstes inna den skulle ramla av. Vi lade oss tätt intill på den dammiga marken, dinomaken och dinoyourstruly och väntade på att världens sista två dinosaurier skulle dö. Vi förföll, men vi gjorde det tillsammans, tätt ihop.
Sedan vaknade jag som tur var, att både bugga och sedan dessutom bli en dino var nog alltför osannolikt för att hålla ens i min drömvärld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar