tillägnat min älskade fina dotter

Jag sitter och håller hennes hand. 

-Mamma, sitt hos mig tills jag somnat, bad dottern med gråt i ögonen. 

Älsklingsbarnet, såklart jag gör. Jag kommer sitta vid din sida precis när du behöver mig. Hålla din vackra, bruna hand. Alltid vid din sida, älskade dotter 

Dottern har krupit in i sitt älsklingsnattlinne. Det med JordgubbsLisa, som egentligen är på tok för litet. För kort. 

Jag sitter och håller hennes hand. Sitter och tittar på henne. Hon är så vacker, dottern. Åtta och ett halvt år. Ibland stor, ibland liten. Ikväll är hon liten. Det rycker lite i handen, dottern är på väg att somna. På de lena kinderna syns spår av tårar. Det blänker lite i ögonfransarna. De trassliga, mörka lockarna ligger på kudden, där även Pandis, Froggy, Rosa och Sötis håller henne sällskap. Vid fotändan sitter ett tjugotal gosedjur i olika storlekar och utföranden. Alla är de kärlekar. Dotterns kärlek räcker till många. 

För ett par timmar sedan tränade dottern gymnastik. Det gör hon ganska ofta. Hon är en lovande gymnast, älsklingsdottern. Då är hon självständig och stor. Men mitt i barrens vipp-upp, hjulomsvängar, brytningar och hopp mellan holmarna avbröt dottern och kom springande. Mitt i handen syntes en otäck "uppkörning". En stor och ondsint uppkörning, skinnet var borta och det kom blod. En hård valk som slitits av. Dottern grät och hade ont.

 Så jag håller i hennes andra hand. Den oskadade. Den utan plåster. Dottern har fortfarande ont, även på väg in i sömnen. Det gjorde ont att tvätta, det gjorde ont att få bedövningssalva, det gjorde lite mindre ont när jag klippte bort obekväm hud och satte på ett plåster som andas. 

Jag börjar skruva på mig, det blir obekvämt att sitta för länge på golvet. Dottern håller hårdare i min hand, men släpper sedan efter. I sömnen vet hon att jag ska gå. Hon vill hålla mig kvar. Jag går. Böjer mig över henne och ger henne en puss i pannan. 

-Jag älskar dig så, viskar jag. Vet du hur mycket jag älskar dig, älskade älsklingsdotter?!

Då slår hon upp sina bruna, nygråtna ögon och tittar halvsovande på mig. 

-Ja mamma, säger hon, jag vet.