7 1/2åring hemma med stenkoll på omvärlden är en sådan dag svår att låta passera obemärkt. Men gudarna ska veta att jag försökte. Det gick sådär (läs det gick inte alls). "Mamma, idag är det våffeldagen" var det första hon sa när jag hämtade henne. "Mmhm, har ni fått våfflor i skolan?" svarade jag förhoppningsfullt. Hade de såklart inte. Dottern ringer sin pappa och ber att han ska handla grädde och allt annat "bakaktigt" man behöver men som vi aldrig har hemma (mjöl, bakpulver etc). Här inträder min stora ambivalens. Jag vill både ha kakan men inte baka den, dvs jag älskar att äta våfflor men oälskar att göra dem. Det bästa är om någon trevlig och snäll människa (ex min mamma) råkar vara i faggorna och gör våfflorna åt mig. Mmmm, det är fint det! Men jag är inte bortskämd!! Inte ens litegrann!! Det är bara det att jag gillar när någon skämmer bort mig lite.. Och att jag har ont både här och där i armar, händer och axlar. (Men det är en annan, tråkig historia, så den hoppar vi över). Hur som helst, idag gjorde jag och dottern jobbet själva. Så nu känner jag mig både mätt, och nöjd med mig själv. Det känns fint det med : ) -Våfflorna? De blev super!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar