Dottern är som ett 7-årigt vårtecken hela hon, kommer hem med små myror, videung, tusenskönor, krokusar, fluga... Allt visar hon stolt upp som "vårtecken".
På skolan spelar de kula. Dottern har, enligt egen utsago, tretusenmiljoner kulor, så det gör inget om hon förlorar några. Försäkrar hon mig, stoppar ner 10 st i sin högt älskade kulpåse, (den är finast och luktar så gott, säger dottern) och springer i högsta fart från bilen till skolan. Mammahjärtat hoppar till. Älskade barn, ramla inte, bli inte ledsen om du förlorar dina kulor... Ingen fara, inte ramlar hon inte, och när hon förlorar sina kulor ger killarna i klassen tillbaka dem!
Glad som en vårlärka är hon, och jag önskar varje dag att hon ska fortsätta vara glad. Jämt. För alltid. Hela livet. Så är det ju inte, jag vet, livet dippar ibland. Men just nu, just idag, är hon lycklig!!
På tal om kulor måste jag visa hur fint kattugglan arrangerat sina ägg. Som en kulpyramid. Vårkänslor i holken, ta mig tusan!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar