En 7årings politiska ställningstagande

Idag fick vi något i brevlådan som är äckligare än en påse hundbajs på trappan - en broschyr från Sverigedemokraterna. Äcklad lade jag den på köksbordet. Så kom dottern hem och hittade samma broschyr. Hon vänder och vrider på den, och frågar så där 7-åringsintresserat vad det är. Jag förklarar lite kort om partiets ideologi (vi hade redan avhandlat vad politik/-er är och gör) och att de inte vill att invandrare ska få komma till Sverige. Dottern säger att de verkar dumma, hon tittar på broschyren ett tag. Sedan knycklar hon ihop den till en boll och gör ett snyggt basketkast med Sverigedemokraterna ner i vasken.
"Om jag träffar de som bestämmer där ska jag boxa dem i magen" säger dottern och ler nöjt mot mig.

(Här måste jag nog förklara för er, kära bloggläsare, att dottern vet om att jag lekte boxningslekar med killarna i klassen som rastaktivitet på lågstadiet. Jag boxade dem i magen. De boxade mig. Ibland gick vi dubbelvikta hem från skolan).

 Nåväl, dottern fortsätter "Jag kan hälla ett mjölkpaket över deras huvuden och nudlar också". Sedan travar hon fram till vasken, fiskar upp broschyren, men istället för att släta till den sätter hon på vattnet och vattnar ordentligt. Hon blir inte helt nöjd ändå, utan slänger den blöta knyckliga broschyren på golvet och stampar på den. Men inte ens det är visst tillräckligt, så dottern tar upp den blöta, knyckliga, stampade Sverigedemokratbroschyren och river den i småbitar "Sådär, nu har jag rivit den i tretusen bitar, nu finns den inte mer". Säger dottern, spolar ner bitarna i toaletten och fortsätter äta sina nudlar och dricka sin mjölk. Men ni kan tro att mitt modershjärta fylldes av stolthet, glädje och kärlek!