Tänk att mitt sätt att tänka kan vara ett vetenskapligt tänk. Jag har rätt, V.S.B! I alla fall i ett livsvärldsfenomenologiskt tankesätt.
-Vad jag pratar om? Den levda kroppen! Alltså, man är sin kropp tills man får exempelvis en svår skada, då har man sin kropp istället. Precis så är min personliga och högst egenuppfunna teori, att om man har en sjukdom, en kroppslig skada, en funktionsnedsättning etc. så har en, mer eller mindre, avgränsad del av ens kropp detta, resten av kroppen har det inte och går då fri. Jag har aldrig trott på att jag hänger ihop, utan jag tänker mig att jag består av olika, mer eller mindre framgångsrika, delar som bara är löst ihopsatta till min kropp. Men hjärnan och övriga kroppsdelar är inte så intimt sammansvetsade att om jag har problem med exempelvis en ond och blockstel axel är inte vare sig min hjärna eller resten av mig ond och blockstel.
Idag såg jag, på tal om ingenting, en ovanlig syn i Göteborg, nämligen en knallgul spårvagn! Trodde jag såg i syne, men inte. Den var där. Tror den åkt vilse från våra närmsta grannar i väst, för det stod Storestuen på den. Undrar om den kommit fram än...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar