Vad hände igår???

Näe, nu hände samma sak idag igen!!!! Jag blir tokig : # Jag skriver blogginlägg, jag somnar, jag råkar trycka bort allt jag skrivit! Både igår och idag. Skrivet - raderat. Crap. 

Ni kommer aldrig få veta vad som hände igår. 

Jo, 'kej då. Tredje gången gillt. Skiter det sig nu så skiter jag i det sedan.

Asså. Yours truly har ju ett drömyrke som kanske ter sig en smula oväntat. Att jobba på Trafikredaktionen på SR. Ni vet, vara den där rösten som säger "Har ni tips i trafiken kan ni nå mig på nolltjugo nionittinio fyrafyrtifyra". Jag älskar mannen som säger sådär. Platoniskt alltså. Han är min idol. Tänk att ha hans jobbposition. Well, iom att jag precis utbildat mig till speciallärare är det kanske inte en naturlig arbetsplats. Men sedan många många år tillbaka har jag hans nummer i min mobil i f a l l det händer något värt att rapportera in. Bara något litet alltså. En ofarlig men irriterande störning i trafiken. Men hittills har jag aldrig ringt. Det beror på:

1. Jag vet inte riktigt var jag befinner mig,

2. när jag vet var jag är händer det inget,

3. jag har inte ringt. Feg.

Men igår. Igår dök det upp en störning på E6an. Tre bilar som krockat litegrann, inte mycket, men de stod och blockerade vägen. Jag visste var jag var, det var maken som körde, alltså ingen ursäkt att inte ringa. Så jag ringde. Hjärtklappning och armhålesvettning av nervöshet. Jag kom fram. Och där var han. Rakt i mitt öra. Trafiktipsmannen. Jag kunde svara klart och redigt på hans frågor. 

- Norrgående riktning. 

- Mellan Bäckebol och Angeredsbron. 

- Båda körfälten blockerade.

- Tre fordon i vänster körbana.

- Skräp i höger körbana.

Ja, såna smarta saker fick jag hasplat ur mig. Han lät imponerad av min informativa stämma. (Men erbjöd mig inte jobb, konstigt och tråkigt nog.) Sedan sa han att var tvungen till att vänta ut barnradion innan han kunde varna trafikanterna. Barnradion?? Det var ändå bara en seg och dötråkig uppläsning av en dötråkig bok. 

Vi skulle till ett Valborgsfirande, hade en tid att passa. Men väl framme på parkeringen satt vi kvar i bilen. Väntade på min inrapportering. Och så kom den. Tipstrafikredaktionsmannen läste upp det precis så som jag sagt. Åhhh, jag rös av stolthet. Jag kände det än tydligare efteråt. Det där är mitt drömjobb!! Ett av dem i alla fall. Ett annat är speciallärare. Och författare. 

Vill passa på att sticka in ett foto på min katta. Fångade henne mitt i ett hopp. Katthopp : )