Mysonsdag

Blogginlägget heter alltså mys-onsdag, inte mysons-dag! (Som jag själv läste). Idag hade dottern ledigt från skolan. Yeay! Betyder sällskap åt yours truly. Vi började ståndsmässigt med Kalaspuffefrukost. Första gången dottern äter Kalaspuffar, för mig innebar det en vidunderlig flashback till barndomen. Ni vet, det härliga -70-80talet innan socker blev giftigt och big no no. Vi njöt vår socker/honungsstinna frukost och avrundade med en liten kaka. 

- Hehehe, up yours alla sockerfiender! tänkte jag upproriskt och njöt ohämmat. Sedan var det dags att fixa till oss inför Gebege och Linnéstan. Dottern styrde upp matchande outfits och matchande frisyrer. Jag inser att en får passa på så länge dottern vill matcha med sin mamma...och lät henne göra donutfrisyr med glitterspray på mitt ömhårade hår.

- Shit mamma, vad långt hår du har fått! Och vad tjock hår du har, vet du det? sa dottern. Jag hummade hårömt och nöjt.

Sedan hittade vi en perfekt och prisvärd parkeringsplats (läs dottern hittade) och var ännu nöjdare. Tog en prommis till gymnastikklädesbutik och gick förbi den  två gånger innan vi såg den. En timme senare gick vi ut, shoppade och ytterligare nöjdare.

Nu då? Via en leksaksaffär och presentköp var det dags för lunch. (Läs fika). Regnet hägrade och vi styrde in på ett av mitt och makens gamla favvo bagelshak. Och där fastnade vi! Helt sålda både jag och dottern! Mysigt ställe, supergoda bagels och morotskaka. Och bäst av allt - frivillig påtår av kaffet. Hur mycket en vill! För yours truly som inte druckit kaffe sedan i lördags var detta som manna från himlen. Nybryggt kaffe i oändliga påtårar. Regnet öste ner mer och mer, dottern och jag satt vid fönstret och begrundade livet. Då upptäcker dottern en tummad kortlek. Som om stället inte redan var femstjärnigt liksom. Ett seriöst Bluffstoppspelande tog form. 

Ni ser hur lurig hon ser ut, det lömska lilla barnet. Vann gjorde hon också. 

(Och den där pinsamma fadäsen när jag höll på att glömma bort att betala på caféet, den kan vi väl glömma, okej?!) Det enda som störde var att min axel tvunget skulle ha sin klumpiga sling-shot för att inte hålla sig hyfsat snäll och inte bråka, men det var ett pris värt att betala!