onsdag 18 mars 2015

hej energin, var är du?

Vissa dagar skriver min dator nästan av sig själv. Hjärnan är på topp och idéerna flyger ur mig och ner i tangenterna. Igår var en sådan dag. Idag är det inte. Jag känner mig initiativlös och fastlåst, kommer ingen vart. Det kan ibland vara så att andra saker tar plats i min hjärna och pockar på uppmärksamhet, och jag är dålig på att stänga av negativa tankar. Måste helt klart jobba på det. En akilleshäl som bör tränas bort.

Annars älskar jag mitt pågående bokprojekt, och de personer jag samarbetar med. Det är en jätterolig bok att skriva på, huvudpersonen känns nästan som en dotter. Hennes liv fascinerar mig, jag vill veta mer om hur det går för henne. Som om hon har ett eget liv jag får ta del av, istället för att det är jag som skapar det. Har aldrig känt så när jag skrivit tidigare. Men som sagt, idag är det lite trögt. Har som tur är en skrivdejt med maken ikväll. Vi har iofs två helt olika skrivprojekt men det är skönt att ha skrivsällskap ibland. Då kan vi peppa varandra och se till att den andra inte fuskar och gör något annat. Låter väl som en riktigt romantisk dejt? ; )

Just nu sitter jag och tittar på det söta lilla talgoxepar som tar vår uggleholk i besittning. Lite dramatik är det, ett annat fågelpar från en annan art försöker störa och ser också sugna ut på den stora holken.
-Kan de inte samsas, tänker jag. Holken är ju helt klart stor nog för två småfågelsfamiljer.
Tyvärr verkar det inte bli några kattugglor i den i år, de har någon vecka till på sig men sedan är det kört. De har bott där varannat år hittills, det kanske är en trend. Så nästa år hoppas vi de är tillbaka!


3 kommentarer:

  1. Underbart att läsa ditt inlägg, att det känns som en dotter. Sådär känner jag med mina huvudpersoner, de blir en del av min familj. Mina vänner brukar skratta åt mig när jag har bråttom iväg från en fikapaus, bara för att jag vill hem och "se hur det går i berättelsen". "Men det är ju du som skriver den", är den stående kommentaren. Men det är det ju inte, det är personerna i berättelsen som väver sina egna liv.

    Lycka till med skrivandet! Blir lite avundsjuk på dig som har en skrivande make...

    kram Kim :-)

    SvaraRadera
  2. Min energi är ständigt låg och ibland helt försvunnen, skulle behöva någon som stabiliserade mig i mitt skrivande! Fast jag skriver på utbildningsunderlag och debattartiklar, då kan det räcka med kortare energiska stunder...

    SvaraRadera
  3. Skrivdejt med maken, så fint det låter! Jag har nått så långt som till att få en del idéer och tips av min man, som inte skriver. Det har inte varit ofta men faktiskt väldigt trevligt när vi talat om vad min deckardam kan tänkas hitta. En av hans bästa idéer väntar på en bok som ännu så långe bara har ett synopsis.

    Dottern och hennes före detta har varit bra på deckarsidan. Det är inte alla som klarar av att föra märkliga samtal om perfekta platser att gömma ett lik när man egentligen är på semester :)

    SvaraRadera