onsdag 25 mars 2015

När sista punkten är satt

Den där känslan... När ens pågående bokprojekt kommit till slutet. När en känner att den sista meningen i det sista kapitlet sitter som en smäck. Boom. 
Där är yours truly nu. Jag har skrivit slutmeningen i mitt manus och jag måste erkänna att jag blev riktigt nöjd med den. Kort och kärnfullt med en touch av hangover in i den påtänkta uppföljaren. Eller inte. Funkar båda vägarna. 

Så vad händer nu? Nu har jag kommit till det stadie som är mitt värsta. Korrläsningen av texten. Jag tycker det är så tråkigt! Får en säga så? Kanske låter lite hårt. Men min hjärna är inte programmerad för grammatik o sånt. Den är programmerad som en fri själ, en konstnärshjärna som målar med ord. Jag tuggar samma mening om och om igen. Terroriserar mina nära och kära (läs maken) med att ringa honom på jobbet och utan trevligt tjitt-tjatt som intro kasta ur mig en mening i tre olika varianter och frågan vilken som är bäst. Stackarn, som om inte han har annat att tänka på på sitt fullspäckade jobb med ett eget projekt att skriva på. Som tur är har jag även mina kära föräldrar att bolla med, där har jag i ärlighetens namn liiite mindre dåligt samvete när jag ringer och gaggar om mina formuleringar. Men ibland är det bara jag och mig själv jag har att tillgå. Och min trogna katta, som brukar ligga och dråsa i soffan jämte mig när jag ligger och skriver. 
-Du! Lyssna här! Sov inte!! kan jag säga till henne och invänta respons. Sedan rabblar jag mina meningar som jag ev hakat upp mig på och försöker tyda kattans reaktioner. Tex om vift med öronen framåt betyder ja. Eller om slöa blinkningar betyder skriv om. Eller om ingen reaktion alls betyder tyst nångång matte, jag försöker faktiskt sova. Vad tror ni?
Måste visa ett foto på min katt och dotterns marsvin. Dottern ropade på mig: Mamma, titta vad gulligt de chillar!
Och visst, jag håller med henne <3

3 kommentarer:

  1. Hangover? Hoppas du menar cliffhanger ... 😉
    Roligt - jobbigt - underbart - fruktansvärt. Allt på en gång! Det kommer säkert gå bra. Har missat vad du skriver om!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för pepp Anna!! Ja, cliffhanger menar jag nog, blandar ihop dem ibland 😄 Skriver fn kapitelböcker för bokslukaråldern. Efter denna ska jag skriva klart uppföljaren till min bok Mirell.

      Radera
  2. Så fina de är, kompisarna!

    Jag har aldrig frågat våra katter vad de tycker om mina texter. Det behövs inte. De ändrar direkt i manus vare sig jag vill eller ej. Vanligen lägger de till långa raddor med obegripliga tecken. 00000000''''''''''2222222ööööööö.------. Ungefär så. Det är inte lätt att skriva med tassarna, även om de har fyra vardera. Förutsätter dator dock, de har ju inga tummar att hålla pennan med. :)

    Lycka till och hälsa de gosiga kompisarna!

    SvaraRadera